Fiamiia

 

(jag har inte haft internet sedan i helgen där av den dåliga uppdateringen)

 

Att svika sig själv, ge vika, inte vilja eller inse i efterhand att vad fan hände? Allt gick så snabbt. Jag trampade på snabbt som fan till Ica och den här gången köptes det inga rakhyvlar utan tabletter. Cyklade snabbt tillbaka till huset, in på rummet och vips så var alla piller "borta" så även jag. Ringde ner och mumlade till personalen att jag gjort något dumt och sedan var det bara att åka till akuten. Allt snurrade och blev mer och mer borta hade sällskap av H som skjutsade mig till akuten i cirkus en timme, när han försvann minns jag mest att jag låg och stirrade och vred och vände på mig, hörde varenda liten grej som hände runt mig men inte vad fan som hade hänt mig. Det slutade med att jag fick spendera natten på akademiskas AVA. Uppkopplad på massa maskiner, eller massa men hjärtmaskin EKG och blodtrycksmätare, och inte nog med det så skulle det ju såklart tas prover och det var inte lätt vill jag lova. Armen, foten,handen...! I efterhand vart jag ledsen och lite besviken att ingen verkade ens ha märkt att jag varit borta. Sedan någon timme senare satt jag och skrattade åt allting, kände mig så svag och det började gå upp för mig att jag försökte ta livet av mig... Inlägget jag skrev till mina föräldrar/familj som jag senare insåg var ett avsked, med hårda ord ett självmordsbrev. Jag vet inte vad som hände eller jo jag hatar kroppen jag lever i, hatar! Och allt kul som jag missar alla vänner som jag saknar det blev väl bara för mycket. Det kunde gått illa men jag lever... Vet faktiskt inte om jag ska vara glad eller ledsen. Känner fortfarande ett stort tomrum inom mig som inte riktigt vill försvinna, att jag är inte färdig än. En timme i taget, en dag i taget, skit tufft och sommaren har verkligen inte varit en dans på rosor utan tvärtom gått ner mig så jävla mycket men ska verkligen verkligen kämpa för att komma närmare någon slags gråskala och inte bara vitt och mest svart, ta vara på resurserna jag har här, bor trots allt på ett behandlingshem. Vissa saker känns klarare nu andra inte, vet faktiskt inte alls vart jag har mig själv men det får vara så ett tag nu. 

 

I morgon åker vi till gräsö tre tjejer och två personal ska bli Jätte mysigt och på fredag när vi kommer tillbaka har jag klarat 5 dagar utan rakblad, fem dagar!!!!