Fiamiia

"Måste du betala för att bo på behandlingshem?=( Får du aktivitetsersättning också eller hur får du pengar? Och vad måste du betala?"

Jag måste betala för att bo här. Från början låg priset på 6800 någonting sedan tog min kommun över och betalade omvårdskostnaden som låg på 2000 eller något och ja jag har aktivitetersättning varje månad den 19 vet faktiskt inte exakt vad den ligger på men hade det svårt att gå runt men nu har jag också fått boendestöd för hyran dryga 2000 sådan jävla lättnad!

"Får du någon hjälp av dem med dietist/matschema/hålla koll så du inte kräks? Har du någon plan hur du ska gå ner i vikt? Eller vill du gå ner i vikt? De borde ju ha överseende med hur du vill ha det, inte hur dom vill ha det. Kämpa på och ta hand om dig!"

Först tack för kommentaren och det är missuppfatta mig rätt ... Kul att ni vågar komma med frågor och jag ska försöka ge er svar.

Först när jag kom hit bestämde jag själv att jag ville äta efter ett av mina gamla matscheman, det vart för jobbigt. Efter detta testade jag LCHF tillsammans med en kompis här, var helt inställd på att köra men gav upp. Det enda dem egentligen har gjort är att kämpa in matprodukter speciellt till mig. I början kräktes jag jätte mycket, och nej det finns varken en plan eller hejarrop detta är något jag själv får jobba med... Tufft men så är det. Min plan nu är precis vad den borde vart från början äta på bestämda tider och äta det som serveras, gått halvbra ... Hade inte kräkts på väldigt länge men nu går det sådär, men det är i alla fall min plan, och endast snacks någon gång på helgen. Hoppas du känner dig nöjd med svaret! :)

När det gäller föregående inlägg skall jag också säga att jag har bulimi, vilket dem inte har något vidare överseende med utan istället är det så att jag är med hans ord "EXTREMT överviktig"

"Vad tänker du om det? Vad ska du/ni göra åt det? Vad säger de? Vad tycker de att ni ska göra? Kom igen tjejen! Styrkekramar till dig "

Denna kommentar fick jag här om dagen angående hurvida jag är nära döden fet eller ej....typ.
Mitt svar till dig är att jag tänker att det gör otroligt ont och är hoppas jag långt från sanningen. Det är väldigt förnedrande och nedvärderande...Och ja vad säger dem? De tror inte på att jag klarar av något när det gäller maten, fuck them! Vill säga att jag inte tar åt mig av deras hårda ord men det gör jag och allt som oftast slutar det i tårar, skrik och blodspill. jag jobbar på själv med är att överhuvudtaget äta och nu har jag även tagit beslutet att bli vegeterian, så får vi se vart vi hamnar just nu är det bara jobbigt, det är fööööör mycket!

"har du haft en seriös relation med någn tjej/kille?"

Mitt senaste förhållande varade i fem år, toppen kille men alla mina problem blev för mycket, tog för mycket tid och han klarade inte av all oro. Saknar honom ibland, speciellt med tanke på att vi till en början "bara" bestämt att ta en paus i vårt förhållande och han sa att han ville att oavsett vad att vi skulle vara vänner. Jag har inte hört ett ord från honom sedan augusti förra året, trist men men. Jag har även tagit det beslutet att ta bort honom från Facebook och även alla meddelanden på telefonen och hans nummer, kan verka löjligt men kändes att det var bäst så...

"sover personalen när det jobbar natt?=) få ni väcka dom om det blir jobbigt? tänkte mest på att det är på natten det kan bli som värst ibland. kram"

Det är sovandejour vilket innebär att det alltid är en personal som sover i huset under natten och självklart får vi väcka dem om man mår dåligt eller dylikt. Jag drömde en hemsk dröm i morse, att min lillebror dog i mina armar, urs... Klockan var då tidig morgon och jag sprang ner och väckte personalen, vi satte oss i köket drack kaffe och pratade.

Tycker det är jätte roligt att ni frågar saker, så fråga på :)

1. "Tycker du är modig som vågar flytta! Kan du inte beskriva hur det är där, har du eget rum? Hur många bor det där? Hur behandlingen är planerad m.m.
Kram"

Vill börja med att tacka för att du tycker jag är modig, för måste erkänna att jag känner mig ganska svag. Jag har eget rum, det minsta rummet här i huset, riktigt mysigt och mysigare ska det bli när jag fått färdig inrett :) i huset/huvudbyggnaden finns det nio platser och sedan finns det lägenheter på tre olika ställen här omkring, så sammanlagt är vi 17 stycken, mest tjejer. Vi har inte kommit så långt med planering av behandling då personalen tycker jag först ska få tid att "landa" då allt är så nytt.

2 "Har du någon aning om hur länge du kommer bo på behandlingshemmet? Hur ser en vanlig dag ut? Hur många är det som bor där och vad för slags problem har dem? Kämpa på, du är bra!!"

Jag har ingen aning om hur länge jag kommer bli kvar här, det får ta den tid det tar, en dag i taget. Men har problem att acceptera det. Vet dock att minimum tiden är ett år och max fem år.
Har bara varit på Alba sedan i onsdags... Skrattar lite för mig själv när jag beskriver just denna fråga, för när jag börjat våga prata med tjejerna här var det första jag frågade hur dagarna såg ut, dem fnittrade lite och sa i kör, äta, röka, snacka skit, äta, snacka mer skit...men såhär har det sett ut hitills första dag var det mest att bekanta sig med den nya miljön och människorna, var mest som en rädd liten hare. Andra dagen bestämde jag mig för att följa med på gymmet några timmar efter frukost som man själv tar fram vad man vill ha, frukosten är vid 8.00, lunchen serveras klockan 12.00 och middag klockan 18.00. Mellan måltiderna är det faktiskt mest skitsnack... Eller ja snack. Det finns möjligheter att åka på utflykter i stan eller utanför, man kan få gå på massage, fotvård mm detta betalas av Alba. Sedan har vi vardagsrum med tv som vi ibland samlas vid, mest på kvällstid . Idag har jag mest åkt bil för att dämpa ångesten och se lite av Uppsala . Om jag ska vara ärlig har jag inte full koll på vad alla har för problematik men de flesta av oss har stora problem med självskadebeteende.

Hoppas ni känner er nöjda med svaren :) och tack för era kommentarer!