Fiamiia

Nu ligger vi alla och vilar här hemma hos bonusfamiljen. Kom hit tidigt igår och vi gick på stan tills våra fötter var döda och lika trötta allihopa så var det skönt att sätta sig på bussen hem. Lillbonus föreslog att vi ska skulle kolla tillsammans på frost. Vi kröp upp i soffan alla tre och hade jätte mysigt som ALLTID här. 

Ligger i sängen igen, känner hur sömnpillrena faktiskt börjar verka. Det har varit en lång dag. 

Jag antar att jag borde klappa mig själv på axeln. Jag åt tidig mysfrukost med Ewelina,mysigt! (Saknar min ullis!)

Vilken värd lever jag i? Pinsam minnesförlust hela jävla tiden..kom inte ens ihåg vad jag åt till frukost, det skrämmer mig lite. Det blir bara

Ligger i sängen som vanligt och tankarna springer iväg lite hit och dit. Mitt hjärta värker bokstavligt talat och jag känner ett stort behov av närhet, bara en kram! Jag går under! Fjant men tur jag har Bamse att krama på. Den där tomhetskänslan har smygt sig fram igen. Kan iof vara min "tomma" mage haha bra att jag kan känna skillnad. Kanske allt i ett? Jag har ingen aning...Den lilla krabat fick jag av min bonusmamma som så fort hon nu för ca fem år sedan lämnade allt för att hälsa på mig på sjukhuset (Mando) när hon fick höra att jag var där! Kommer aldrig 

Denna dagen har bara sprungit iväg, så nu ska man sova...

Vaknade i morse och kände redan då att detta är INTE min dag. Kände hur jag knappt kunde andas och var totalt avstängd. Jag har speedat så rejält senaste tiden att nu orkade jag inte mer. Kämpar som fan med viktnedgång och plötsligt känns 3kg som 0kg. Minns inte om jag skrivit det men har världens bästa coach och finaste vän, tack Johanna! Jag var redo att ge upp..fettet dallrar och tankarna är för många. Det som känns mest är att jag är så överviktig som jag är och att jag måste ha tålamod vilket inte är min grej. Jag ser godsaker överallt men slår mig själv på fingrarna och låter bli att ens tänka tanken då är det ingen mening med det jobb jag lägger ner på min vikt. Har en stukad fot men har ignorerat smärtan så idag är jag inlindad. Men efter att ha blivit "rastad" av min KP så känns ångesten lite mindre och kedjetäcket på! Sedan blir det lätt en promenad ingen PW men en promenad iaf! Nu ska jag fortsätta läsa och ha foten i högläge kanske men det går liksom inte så bra så kanske inte, för avstängd för att ens bestämma mig. 
Älskar dig!

Så mycket som händer jag hinner inte med typ. Men det är tur att det är hyfsat bra saker som händer i alla fall! :)

När allt började gå åt rätt håll då snubblade jag och upp for jag. Så som gjort det så bra och nästan ställt mig där varje morgon med ett leende på läpparna fick nu en chock. Varför ska det spela så stor roll? Varför lider jag av denna skit? Vad har jag gjort fel? Gissar på en lååååång promenad idag och toabesök om man lyckas med det. Nej jag ska inte kräkas jag menar nummer 2 ffs! Stämningen är som den är...ska jag prata med personalen ...hur ska dem förstå!? Pinnsmala vackra E. Om jag ändå såg ut som hon! Känns som jag aldrig mer borde få äta inte ens en brödsmula. Jag väljer att lida i tystnad! 

Tilly bjöd hem mig på middag, vitlökspotatis och kyckling med pesto, jätte gott! Och självklart blev det skitsnack också det hör ju till ;) och handarbete eller ja en alltså tilly...prata  lite om hur mycket hon sakna sin pojkvän som är i Tokyo i två veckor, tufft! Och att hon skulle försöka vara mer på Alba så att hon slapp vara ensam.. Men än så länge verkar hon klara sig och det är bra. 

Som fisken i vattnet bokstavligt talat. Så länge jag slipper lyckas med att inte synas allt för mycket, men det är svårt när man är fetma. Jag skäms...





tillbaka till relaxen och runt 14.00 började ungarna äntligen kunde vi åka ruchkana och rallade med andra ord tävlade i kanan vem som kom först det gjorde jag,jag vann, jag vann! Haha allt som allt en helt underbar kontaktdag med J. Vi pratade i lugn och ro och att få den EGNA tiden, ingen stress, så skönt. Snyggaste bilden ..lite ljust men men! 

Hej kompisar! 

Det finns så mycket som är läskigt iaf i mitt huvud. På senaste tiden har jag föreställt mig flera olika sätt att ta livet av sig...why? Jag förstår inte själv vad det är som händer där inne. Det här liksom inte ett "tack och hej "inlägget men jag känner mig liten och förstår inte. Vad betyder dessa tankar? Och kan jag hålla balansen? Jag är rädd! 

Idag mår jag minst sagt skit. Droppen rann över när hon plockat ihop tröjorna vi typ delat och lagt en lapp på att hon ville ha tillbaka sina mössor och örhängen. Jag blev förbannad eller kanske ledsen. Liksom ska jag bo i samma hus som någon som hatar mig och inte vill ha med mig att göra? vissa fel förstår jag men vissa saker förstår jag inte vad hon menar att jag gjort för att ha skada henne. Jag fick psykbryt så slog sönder ännu en kopp... Vilket visst inte var ok, men blir så ledsen och frustrerad för det finns tydligt inget att få där. Jag har förlorat hoppet vi kommer aldrig bli vänner igen. Jag har inte bara tappat hoppet utan också orken. Det gör ont! Jag vill att detta ska vara en saga med ett bra slut men den verkar inte ta slut, en mardröm! 

Sitter i sängen hos en av mina finaste vänner J. Fått gosa lite med nya tillskottet "blomman" som är en liten super gullig kanin. Nämligen så att star J. Förlorat ett av sina marsvin för bara någon dag sedan R.I.P <3