Fiamiia

Idag har jag varit mer än nojjig, kanske paranoid. Vart ju ett bakslag med maten igår som hamnade i toan istället för magsäcken. Vilket satte igång så mycket tankar. Tankar om att nu har jag gått upp i vikt igen...så idag har varit en jobbig matdag. Äter ju bara banan och annan frukt och dricker naturdiet ....men ändå ser jag fucking gravid, kula på magen tanken äcklar mig.  Känns som jag ljuger för mig själv då jag Nojjar som mest och paniken bara kommer smygande. Det är svårt att ha ett mål att gå ner och samtidigt ha bulimi på det. Flummigt inlägg men kort sagt ... Viktnojja! När det blir så här finns det inget att luta sig emot och jag oroar också mamma, lilla mamma. Än så länge finns det mycket fett att ta från, det ska bort! Cyklar vidare 2 rimmar per dag. 

Senaste dagarna har jag på något sätt varit totalt borta. Då menar jag verkligen borta i en helt annan värld. Läskigt och skönt också på något sätt. Igår kom solen i alla fall fram och vi njöt lite. Annars är jag som sagt i en helt annan värld för tillfälle. Hänger alls inte med i den "riktiga" världen... Helt jävla lost. 

Som ni bör veta vid det här laget så har jag tagit upp träningen på en helt ny nivå. Chockade dietisten igår som sa att jag ökat med 700% nice! Nästintill i alla fall 8/10% tycker jag. I alla fall i fortsättningen har jag tänkt att nästa vecka lägga på en extra timme på träningen då jag tänkt börja simma. Tänker att jag cyklar min timme på förmiddagen, simmar på eftermiddagen och cykla på kvällen. Har trots allt köpt en baddräkt som ska användas! 

Var precis hos min dietist (för övrigt världens gulligaste!) först gjorde vi en sammanfattning av hur denna månad sett ut. Berättade att jag börjat träna 2 timmar om dagen ( hon sa att en gång räcker) men jag vill bara mer mer mer! Pratade lite om tallriksmodellen och att så småningom måste jag vänja mig vid att snart börja äta vanlig mat, livrädd! Vill bara ner ner ner, inser ju dock att jag inte kan hålla på såhär i all framtid. Vi bestämde i alla fall att jag ska fortsätta jobba på frukosten och våga äta en "hel" frukost... Som i min värld känns jätte jobbigt, men får kämpa på, kanske bara är en fördel men det är läskigt. Hade i alla fall gått ner 5kg kändes väl bra i alla fall just där och då men önskade mig mer, medan dietisten tyckte det var mycket ett kilo i veckan. Och att ett kilo i månaden var bra också/normalast. Skulle gå i taket om det bara blir ett kilo nästa gång... Inte ge upp för jag ska ner! 

Jag är en person som kan haka upp mig på saker. Saker eller personer kommer i min väg och jag tål dem inte. Jag har hunnit haka mig på många personer under ett års tid. Det börjar med små saker och tillsist kan jag inte vara i samma rum som denna person utan att typ bli värsta monstret, inte okej! Men här om dagen fick jag en tankeställare tack vare en annan boende. Vi bor i ett kollektiv tio tjejer och alla har olika problem. En sak kan vara lätt för mig och nästan omöjligt för någon annan. Detta fick mig att tänka till jag vill ju inte vara den där elaka häxan med dålig attityd och skada andra, nästan mobba andra det är ju inte jag! Så jag bestämde mig för att försöka gottgöra en person som jag varit väldigt elak emot och hon är en av det absolut snällaste personen i huset. Hon har jobbigt med sitt och jag med mitt men det betyder inte att man inte kan vara human och snäll. Där och nu bestämde jag mig för att lägga monstret i en låda och låsa och kasta bort nyckeln. Jag kan vara human! Jag vill vara human! Ganska stolt att jag "löst" mitt lilla problem med personen i fråga och acceptera henne för den hon är och det känns så himla bra! 

Ligger i min säng med värmefilten och hoppas på det bästa. Jag känner mig som en fånge i min egen kropp. Ingenting jag kan hantera. Känns som någon försöker strypa mig, nu dör jag. Ge mig livet tillbaka, detta är ett helvete. Låt mig få andas det lilla av mig som finns kvar där inne någonstans. Släpp mig fri! 

Idag är det ett år sedan jag lämnade Stockholm då jag ÄNTLIGEN fick en plats på Alba ett behandlingshem i Uppsala . Minns att jag kände mig så liten, där stod jag med nallen i famnen iklädd en ärtgrön jumpsuit och självklart var mina föräldrar med mig. Inskrivningen gick bra men ville inte att mamma och pappa skulle lämna mig så dem blev kvar. Tog inte många timmar innan jag bröt ihop och stortjöt. Det var alltså min början på en ny framtid. Jag fick "bygga"mig ett eget krypin där jag idag trivs jätte bra. Blev några svängar till Ikea och så var det verkligen mitt drömrum. Släpade omkring på min nalle som överallt, det var min trygghet och  

Hade ett samtal med föreståndaren här idag. Jag betalar 3000kr/månad så lyckades övertala honom att jag skulle få hjälp med min matsituation. Han ville först veta att det faktiskt funger i nuläget och värt att fortsätta. Detta innebar att jag fick ställa mig på vågen och jag skar mig inte, jag grät inte utan bara stod och kollade på vågen -5kg på

Jag har ju börjat cykla på min cykel 60min/dag. Igår blev det två gånger...och är bra sugen på att göra samma sak. Jag kan inte tänka att det är olämpligt med tanke på att jag trots allt verkligen behöver gå ner i vikt. Det är svårt när man både har en ätstörning och behöver banta. Och nu när jag kommit till 7 timmar i veckan med andra ord varje dag 60 min. Men träningen har fått mig att må så bra/bättre men det är lätt att ta det kanske blir för mycket, att jag blir besatt vilket jag nog redan gör, jag vet inte. Känner mig fet oavsett där av att jag får ryck att vilja träna två gånger om dagen. 

Inte bloggat på vad som känns som en evighet, som om någon bryr sig men i alla fall här kommer ett inlägg...

Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att träna med andra promenera eller cykla inne/ute. Dessutom behöver jag träna för att gå ner i vikt. Känner dock att jag kanske börjar förlora greppet. Mitt mål har varit och är fortfarande att träna MINST 60 minuter/dag och det står jag fast vid. Jag och Ida har även bestämt att fr.o.m. I morgon ska vi ta promenader på kvällen, känns bra! Så jävla rastlös kan liksom inte slappna av så länge jag inte tränat mig flåsig/svettig utan då kommer rastlösheten, lite små farligt, lite abstinentes. Blev dubbla rundor idag då jag känner mig så fet och fick ryck efter att ha ätit två knäckemackor till min naturdiet. Så det vart en pw med Ida. Känner mig extra fet för mensen är och hälsar på, skit jobbigt när man redan är fet, sucks! Men träningen har gett mig hopp men ändå vill jag inte hoppas föööör mycket för då blir jag bara besviken och extremt ledsen. 

Det var lite motigt att ta sig ut idag . Solen sken men det blåste som fan=omöjligt att prata i telefon. Gjorde två starka försök men det bara blåste. Men så fort jag laddat min mobil var det gympadojorna på och stavarna i hand, go, go,go 60 min stavgång blev det idag i alla fall i det blåsiga men soliga förmiddag! 

Det finns inte längre några ursäkter, nada,zero,noll and thats it! Jag ska bevisa för vissa människor som inte verkar tro på mig och min "förmåga" att klara av saker, vilket stör mig otroligt mycket! Men och andra sidan ger det mig motivationen att fortsätta. Igår cyklade jag på min träningscykel i 60 minuter och på motstånd 6 och trampade så in i helvete så kom upp i hela 2,5 mil ganska nöjd tjej!

Fia är tillbaka .... More or less. Förra veckan var ett riktigt helvete, tårar,skrik, panik och blod. Jag var helt förstörd och otröstbar, chocken gjorde mig icke nåbar, stirrade mest bara i tomhet. Efter att chocken nu lagt sig har jag verkligen vaknat som ur en koma. Jag hade glömt hur befriande det är att träna de underbara endorfinerna som en riktig kick. Jag har nu tagit tag i att röra på mig, utnyttja tiden som faktiskt finns. Sätta mig på träningscykeln som stått och dammat typ ett år. Idag blev en mysig 60 minuters powerwalk med Johanna på andra sidan luren,mysigt! Funderar på att ta en kvällspromenad senare, det är så skönt att röra på sig igen! 

Jag är förtillfälle verkligen INTE mig själv. Är liksom inte i nuet utan så