Fiamiia

Senaste tiden har varit riktigt tufft. Från den dagen jag lämnade dietistens sist har jag brutit ihop flertal gånger. I fredags bara kom dem tårarna och det tog aldrig slut. Jag kände mig så jävla ensam och ledsen plus att jag försöker hålla en annan vän flytande, det blev bara för mycket! Satt där i trappen ner till personalen och gråten bara kom kunde knappt prata bara gråta. Sedan kom personalen ut och tog med mig in i personalrummet. Personalen som försökte trösta mig fick tillslut stop på tårarna slut med ett "gråtande" skratt och pratade lite till och så fick jag en stor varm kram. Jag önskar mig ett normlt liv, vara delaktig i deras liv det gör så jävla ont en kniv i hjärtat!