Fiamiia

Igår hade jag besök av världens goaste tös Anna. Mådde piss hela dagen men bara kände att jag visste att jag skulle må så mycket bättre, och mycket väl hade jag rätt! Allt mörker bara försvann och det är pinsamt att jag är så inne i mig själv att jag "glömmer" av de fina vännerna i mitt liv, då även Anna, förlåt älskling. Jag motionerade min timme eller var tvungen att ta en paus så jävla ont fick jag. Efter en paus och skitsnack i solen och funderingar så tog jag mig i poolen igen och det var riktigt skönt.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt....eller jo detta är nog den drygaste och längsta helgen på länge. 

Så mycket som händer jag hinner inte med typ. Men det är tur att det är hyfsat bra saker som händer i alla fall! :)

Hektiskt ....ja det är väl så helgen/veckan sett ut, jag är död = jag har sovit hela dagarna varit uppe lite på kvällen och typ frukosten annars har det verkligen varit sova enda sedan jag kom tillbaks från bonusen. 

Ställde mig på vågen med förhoppningar eller Mja kanske mer för att förbereda mig inför dietist besöket i morgon, sjukt jobbigt! Tog ut lyckan i för tid då det såg ut som om jag hade gått ner 5 kilo...men jag har slarvat och jag har haft mens och så tog jag helgledigt från cykeln för allt bara kändes förjävligt. Så med andra ord hade jag tyvärr inte gått ner så mycket men hade i alla fall inte gått upp! Nu är det dags att höja ribban igen och ta tillbaka det jag missat, eller kanske mer lägga ribban "neråt". Högsta växeln nu kör vi, kilona ska rasa, inge mer fusk! Är redan besviken på mig själv men fick beröm efter jag ställt mig på vågen, för att göra en lång historia kort så tycker föreståndaren att jag är jätte duktig. Har lite smått panik och prestationsångest inför dietisten ... Funderat på att avboka men kanske lika bra att ställa sig på vågen och prata om hur det ser ut och hur vi ska gå vidare, livrädd tjej. Hon har inga krav på mig men jag har....

Kände mig så jävla fet igår. Sedan slog det mig att jag dumt nog spytt i panik dagen innan och att det var därför jag kände mig så "plufsig ". Så jag Satt där på cykeln igår, trampade och trampade.... (Har kört 3 timmar minst halva veckan 1,5 åt gången) insåg plötligt att det varken kändes bra i kroppen eller för psyket, så det blev "bara" 1 timme men det kändes okej. Jag har puschat mig själv alldeles för hårt att jag glömt bort glädjen med träningen och bara kört slut på mig själv. Och sanningen är dessutom den att jag inte får cykla mer än 2 timmar/dag. Nej ni nu ska jag slappna av och ha roligt och vara nöjd med min träning i fortsättning! 

Jag har varit väldigt inaktiv här på bloggen. Why? All min energi går åt att träna sova och umgås ytterst lite framför tvn. Har ett mål och dit ska jag fan nå! Detta betyder allt just nu! 

Idag har jag varit mer än nojjig, kanske paranoid. Vart ju ett bakslag med maten igår som hamnade i toan istället för magsäcken. Vilket satte igång så mycket tankar. Tankar om att nu har jag gått upp i vikt igen...så idag har varit en jobbig matdag. Äter ju bara banan och annan frukt och dricker naturdiet ....men ändå ser jag fucking gravid, kula på magen tanken äcklar mig.  Känns som jag ljuger för mig själv då jag Nojjar som mest och paniken bara kommer smygande. Det är svårt att ha ett mål att gå ner och samtidigt ha bulimi på det. Flummigt inlägg men kort sagt ... Viktnojja! När det blir så här finns det inget att luta sig emot och jag oroar också mamma, lilla mamma. Än så länge finns det mycket fett att ta från, det ska bort! Cyklar vidare 2 rimmar per dag. 

Som ni bör veta vid det här laget så har jag tagit upp träningen på en helt ny nivå. Chockade dietisten igår som sa att jag ökat med 700% nice! Nästintill i alla fall 8/10% tycker jag. I alla fall i fortsättningen har jag tänkt att nästa vecka lägga på en extra timme på träningen då jag tänkt börja simma. Tänker att jag cyklar min timme på förmiddagen, simmar på eftermiddagen och cykla på kvällen. Har trots allt köpt en baddräkt som ska användas! 

Jag har ju börjat cykla på min cykel 60min/dag. Igår blev det två gånger...och är bra sugen på att göra samma sak. Jag kan inte tänka att det är olämpligt med tanke på att jag trots allt verkligen behöver gå ner i vikt. Det är svårt när man både har en ätstörning och behöver banta. Och nu när jag kommit till 7 timmar i veckan med andra ord varje dag 60 min. Men träningen har fått mig att må så bra/bättre men det är lätt att ta det kanske blir för mycket, att jag blir besatt vilket jag nog redan gör, jag vet inte. Känner mig fet oavsett där av att jag får ryck att vilja träna två gånger om dagen. 

Jag hade glömt bort hur mycket jag älskar att träna med andra promenera eller cykla inne/ute. Dessutom behöver jag träna för att gå ner i vikt. Känner dock att jag kanske börjar förlora greppet. Mitt mål har varit och är fortfarande att träna MINST 60 minuter/dag och det står jag fast vid. Jag och Ida har även bestämt att fr.o.m. I morgon ska vi ta promenader på kvällen, känns bra! Så jävla rastlös kan liksom inte slappna av så länge jag inte tränat mig flåsig/svettig utan då kommer rastlösheten, lite små farligt, lite abstinentes. Blev dubbla rundor idag då jag känner mig så fet och fick ryck efter att ha ätit två knäckemackor till min naturdiet. Så det vart en pw med Ida. Känner mig extra fet för mensen är och hälsar på, skit jobbigt när man redan är fet, sucks! Men träningen har gett mig hopp men ändå vill jag inte hoppas föööör mycket för då blir jag bara besviken och extremt ledsen. 

Det var lite motigt att ta sig ut idag . Solen sken men det blåste som fan=omöjligt att prata i telefon. Gjorde två starka försök men det bara blåste. Men så fort jag laddat min mobil var det gympadojorna på och stavarna i hand, go, go,go 60 min stavgång blev det idag i alla fall i det blåsiga men soliga förmiddag! 

Det finns inte längre några ursäkter, nada,zero,noll and thats it! Jag ska bevisa för vissa människor som inte verkar tro på mig och min "förmåga" att klara av saker, vilket stör mig otroligt mycket! Men och andra sidan ger det mig motivationen att fortsätta. Igår cyklade jag på min träningscykel i 60 minuter och på motstånd 6 och trampade så in i helvete så kom upp i hela 2,5 mil ganska nöjd tjej!

Fia är tillbaka .... More or less. Förra veckan var ett riktigt helvete, tårar,skrik, panik och blod. Jag var helt förstörd och otröstbar, chocken gjorde mig icke nåbar, stirrade mest bara i tomhet. Efter att chocken nu lagt sig har jag verkligen vaknat som ur en koma. Jag hade glömt hur befriande det är att träna de underbara endorfinerna som en riktig kick. Jag har nu tagit tag i att röra på mig, utnyttja tiden som faktiskt finns. Sätta mig på träningscykeln som stått och dammat typ ett år. Idag blev en mysig 60 minuters powerwalk med Johanna på andra sidan luren,mysigt! Funderar på att ta en kvällspromenad senare, det är så skönt att röra på sig igen!