Just like à dream

Publicerat: 2013-09-30 | 14:17:05 i Allmänt
Med egna ord om denna underbara lördag! Allt gick väl inte min väg till att börja med, men allt vände så fort jag möts av en mycket speciell och efterlängtad vän, min ängel kunde inte tro att det var sant men där stod hon och som jag saknat henne! Blev självklart massor att prata om, så vi satte oss på espressohouse och pratade och pratade och pratade och jag hade ett riktigt stort leende på läpparna hela tiden. Det är inte lätt att vara så långt i från någon man älskar och bryr sig så mycket, och man inte vet när man ses igen, det gör ont! Trots att det gör ont så betydde det så sjukt mycket, tack vännen! Älskar dig!



Detta är helt klart ömsesidigt!

Publicerat: 2013-09-29 | 13:48:22 i Allmänt

Kunde inte sagt det bättre själv! 

Happy happy happy!

Publicerat: 2013-09-27 | 18:25:49 i Allmänt
Fick precis reda på att min älskade Johanna kommer hit och hälsar på. Ni skulle se hur jag sitter och fånler med hela ansiktet och plötsligt känns det ...livet, enklare. Jag känner lyckan i hela kroppen! Ska bli så mysigt! 



Wildchild

Publicerat: 2013-09-27 | 18:18:18 i Allmänt
Mamma du kommer inte gilla detta men nu är tungan piercad och klar. Tror jag har lite mycket galna impulser just nu, men så länge det känns bra och får mig att må bättre så har jag inget emot det och dessutom är detta något jag velat göra och funderat på länge!


Vad säger ni?

Publicerat: 2013-09-27 | 12:05:42 i Allmänt
Jag vet att det varit väldigt deppiga och mörka inlägg på senaste tiden, jag är "bara" grymt deprimerad just nu men ska försöka vara mer positiv, jobbar på det... ! Så jag hoppas ni trots mina mörka inlägg på senaste tiden och kanske ni "bara" typ tio läsare så hoppas jag ni stannar kvar..
Skulle gärna vilja veta hur ni känner om min blogg, mina inlägg?snälla lämna några ord, vilka är ni?Vad tycker/känner ni när ni läser?!

Is this for real?

Publicerat: 2013-09-26 | 21:25:44 i Allmänt
Inte direkt ... tejpen funkade inte så nu sitter jag på sjukan igen och denna gång med stygn. När jag klev innanför dörrarna så hör jag plötsligt en sjuksköterska prata om en tjej som kommit in tidigare idag, att hon reagerat väldigt var rätt chockad av allt blod mycket blod. Allt lät så dramatiskt.... Men Inser snart att det är mig dem pratar om. Jag är för rädd för att känna, försöka förstå och acceptera, kanske för feg för att möta verkligheten. Rädd för att känna mig sårbar , släppa in folk be om hjälp...Idag har jag svikt många runt om mig och som jag skrev tidigare är jag inte stolt över denna eftermiddag vill helst radera allt.



I'm losing it..

Publicerat: 2013-09-26 | 16:52:17 i Sjukdom och behandling
Och så var det de där med djupdykning ....Precis hemkommen från sjukhuset efter x antal timmar i väntrummet. Var så ARG på personalen att dem inte fanns där när jag behövde dem. På något sätt slutade det med att JAG fick panik och sedan gjorde jag något som jag INTE är stolt över men det hände och nu är jag bokstavligen ihop tejpad. Personalen är helt klart inte glada (och förlåt mamma som antagligen kommer läsa detta. ) "gömmer" mig på rummet och fryser som fan, helt utmattad och tomheten är tillbaka eller så är jag bara chockad allt gick så fort. Jag är helt jävla lost!


Update

Publicerat: 2013-09-25 | 21:22:11 i Sjukdom och behandling
Var ska jag börja? Har endast internet på telefonen och det tar slut hela tiden...(men snart har jag förhoppningsvis internet på datorn! ) alla fall som sagt...Vart befinner jag mig? Vad har hänt på senaste tiden. Hmm jag tatuerade mig igår riktigt nöjd, och
Skitsnygg kille, ögongodis, yummi haha! Annars har jag börjat prata en del med Camilla som är psykolog här och vi har pratat mer och mer. Hon stöttar mig mycket med maten och luncherna nu ska jag försöka skriva ner vad jag äter, vilket alltid är jobbigt och läskigt. Känns som jag drar mig mer och mer som jag trillar ner i det där djupa svarta hålet, depressionen har funnits där länge men nu har det verkligen satsat på en djupdykning. 



.....

Publicerat: 2013-09-21 | 22:30:24 i Sjukdom och behandling
När jag sitter där på golvet och stirrar ner i toaletten och skäms, då känner jag mig liten och svag, äcklad och funderar ändå på om jag ska ge upp eller fortsätta. 

Det är mycket nu..

Publicerat: 2013-09-19 | 00:16:28 i Sjukdom och behandling
Dåligt med uppdatering senaste tiden ... Så mina  söta läsare nu kommer i alla fall en liten uppdatering. Det har varit mycket på senaste tiden, mycket som gör så jävla ont..önskar någon kunde göra något men det är viljan min vilja. som saknas som dör allt för ofta, nästan så jag skäms. Har verkligen inte haft fötterna på jorden liksom svävar och vet inte om jag landat ännu. Allt känns som ett enda blurr. Dessa ord var inte det jag planerat skriva, svävar som sagt. Försöker hålla mig borta från att gå in i mig själv och verkligen närma mig, bryta ner den höga mur som jag byggt upp under minst halva mitt liv. Jag är rädd. Jag vågar inte....


Bump bump

Publicerat: 2013-09-15 | 18:18:17 i Sjukdom och behandling
Nallen har åkt fram igen och jag har den alltid nära, håller fast den extra hårt. Den  ger en gnutta trygghet och hopp, nu också "ångest" mössan som sitter på huvudet. Har en skitdag idag, känner mig fet som fan, iof inte så svårt att hata något man redan är . Ibland känns det bara hopplöst och sjukt jobbigt idag är verkligen en sådan dag. Legat ihop krypen i sängen och bokstavligen försökt trycka ur mig tårar för allt gör så ont, knappt en droppe kom fram. Låg i Emilies knä och glodde på tv, åkte bil fick nästintill en panikatack så det kunde ju gått bättre ..jag har hunnit ta fram rakbladen inte en utan två gånger.,. Vad säger man ? Misslyckat? Misslyckad? Eller bara en "bump" in the road?

Bara blääää

Publicerat: 2013-09-14 | 13:56:03 i Sjukdom och behandling
Sitter här i köket och funderar på hur jag ska utrycka mig, vad jag vill få fram, huvudet är fullt men ändå så tomt. Känner mig så vilsen, det finns många stigar men än så länge har ingen lett mig på rätt väg. Ångesten har tagit över mitt liv, om jag ens har något kvar.... Drama Queen I know men nu är det inte bara psyket som krånglar utan mår extremt illa också, skit kropp, men det visste vi redan att jag hatar dig och du mig.


Hatkärlek

Publicerat: 2013-09-14 | 00:07:08 i Sjukdom och behandling
Tillbaka i Uppsala och det som numera är trygghet, kanske lite för tryggt. Jag har någon slags hatkärlek till detta ställe här i Uppsala, Alba. Jag missar allt som känns viktigt, sådana löjliga saker som att veta vilka killar mina tjejkompisar dejtar, deras kärleksliv, deras liv överhuvudtaget, hänga med i svängarna  , förstå och kunna hjälpa, finnas där, veta vad som händer och när. Just nu känner jag att det är skönt att vara tillbaka här men det känns son jag förlorat mer och mer där hemma, i Stockholm. Känner mig ensam och vilsen, vart ska jag vända mig? Vem är min bästa vän? Vem kommer till "räddning" när jag behöver räddas? Vem hör mina förtvivlade skrik? vem? 



Tårar panik och för mycket ensam tid

Publicerat: 2013-09-12 | 15:01:52 i Sjukdom och behandling
Mamma jobbar, pappa jobbar, syrran jobbar och prinsen går i skolan. Som ni kanske förstår finns det mycket tid över till att tänka och fatta dåliga beslut, vara impulsiv, helt enkelt tappa greppet. Jag biter ihop så hårt att jag får ont i tänderna och framförallt käken vilket också kan bidra till huvudvärk. Har varit otroligt turbulent och hur mycket jag än älskar min familj, saknar mina vänner så är det dags att inse fakta, jag klarar mig inte själv, så patetiskt 24 år och klarar mig inte själv, klarar inte av att vara ensam så här mycket. Ligger i soffan ringer pappa och håller tillbaka tårarna och säger att jag inte orkar mer utan mår skit och vill tillbaka till Alba och Uppsala NU! Pappa försöker lugna och så fort vi lagt på rinner det några tårar längs mina kinder och jag önskar jag var starkare än såhär. Känner mig otroligt sårbar och svag på många olika sätt. Vill och orkar inte träffa någon just nu (bortsett från en person du vet vem du är <3) 


Men.., jävla skit!

Publicerat: 2013-09-09 | 15:30:18 i Allmänt
Hade skrivit ett jätte långt inlägg om helgen som bara försvann...sucks!

Kom i alla fall till Stockholm i lördags och åkte direkt till min ängel och krama om henne! En stund efter mig dök Isa upp och jag och Johanna gjorde oss i ordning. Senare dök Emma och Linnea upp och strax där efter Jonas linneas pojkvän med sällskapsspel för att slippa undan vårt tjejsnack ;) "med andra ord"  vi skrattade massor och hade väldigt trevligt, dessutom vann mitt lag, wuhu! Måendet gick lite upp och ner och det blev jobbigt när det plötsligt dök upp fler människor, men gjorde mitt bästa för att hålla humöret uppe. Försvann en stund ner på Johannas rum för att "andas" lite och Johanna kom springandes och ropandes hon vart orolig att något hänt. Vi hamnade i ett riktigt deeptalk på golvet i hennes rum, började nästintill böla. Hon berättade hur orolig och förtvivlad hon hade varit när hon fick reda på att jag stoppat i mig tabletter den där kvällen, och att hon älskade mig och att oavsett vart jag bor och hur ofta eller sällan vi ses så betyder jag inte mindre för henne och att jag kommer att få dras med henne att hon aldrig skulle kunna glömma mig och allt vi gått igenom och hur mycket hon älskar mig, men framförallt att hon aldrig tänker ge upp hoppet om mig, tack min ängel, älskar dig!! Träffade en ny bekant, vän vet inte riktigt hur man säger men i alla fall världens gulligaste tjej, Erika, vi pratade massor, så mysigt att "bounda" med någon :) Johanna har haft det jobbigt med sömnen senaste tiden så runt halv tolv så hjälpte vi en något full Johanna ner till sin säng. Hon var absolut inte  däckad utan bara extremt trött. Runt tolv slaget ville alla få upp Johanna men hon ville ligga kvar i sängen och jag försökte med att "låt henne sova!" gick halvbra. Istället kom de flesta ner vid tolvslaget och sjöng! Jag och Erika valde att stanna kvar med Johanna i sängen, så där satt vi typ resten av kvällen. Erika stoppade om Johanna och tillslut även mig som var något trött och krypt upp brevid Johanna i sängen.  de sista gästerna lämnade huset vid tre. Jag var fortfarande vaken så smög och borstade tänderna och hoppade i pyjamsen. På söndagen vaknade vi tidigt, pratade om gårdagen, käkade fruktsallad och Johanna fick sin present, ett brythjärta ett sånt som man hade när man var liten... Så att vi alltid kan ha varandra nära! Always togheter never apart, maybe by distence but never by heart! 







RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!