Fiamiia

Inga ord! 

Vart ska man börja?! Besök som slutade i uppståndelse och knäckte mig till tårar, bara grät och grät. Sa knappt hej då när de åkte här i från. Jag ville inget hellre än att skära upp mina handleder när jag väl smitit in på en toa och upptäckt rakhyvlarna som råkade ligga där. Hörde Jonas trots vattenkranen jag satt på...öppnade sakta men säkert dörren med rakhyveln framför mig...jag kunde inte men jag ville. Får en klump i halsen och vill bara gråta vilket jag hatar! Resten av kvällen agerade Jonas typ vak precis som på psyk. Och frågade hela tiden hur jag jag mådde, inte fan mådde jag bra.  När jag låg där i sängen och tårarna sprutade ville jag inget hellre än dö och känslan av att ingenting kommer någonsin bli bra. Allt är mitt fel...hur ska jag reparera detta? Jag vet inte om det är möjligt...antagligen inte, vilket bara gör så jävla ont. 

Ligger i sängen som vanligt och tankarna springer iväg lite hit och dit. Mitt hjärta värker bokstavligt talat och jag känner ett stort behov av närhet, bara en kram! Jag går under! Fjant men tur jag har Bamse att krama på. Den där tomhetskänslan har smygt sig fram igen. Kan iof vara min "tomma" mage haha bra att jag kan känna skillnad. Kanske allt i ett? Jag har ingen aning...Den lilla krabat fick jag av min bonusmamma som så fort hon nu för ca fem år sedan lämnade allt för att hälsa på mig på sjukhuset (Mando) när hon fick höra att jag var där! Kommer aldrig 

När allt började gå åt rätt håll då snubblade jag och upp for jag. Så som gjort det så bra och nästan ställt mig där varje morgon med ett leende på läpparna fick nu en chock. Varför ska det spela så stor roll? Varför lider jag av denna skit? Vad har jag gjort fel? Gissar på en lååååång promenad idag och toabesök om man lyckas med det. Nej jag ska inte kräkas jag menar nummer 2 ffs! Stämningen är som den är...ska jag prata med personalen ...hur ska dem förstå!? Pinnsmala vackra E. Om jag ändå såg ut som hon! Känns som jag aldrig mer borde få äta inte ens en brödsmula. Jag väljer att lida i tystnad! 

Idag mår jag minst sagt skit. Droppen rann över när hon plockat ihop tröjorna vi typ delat och lagt en lapp på att hon ville ha tillbaka sina mössor och örhängen. Jag blev förbannad eller kanske ledsen. Liksom ska jag bo i samma hus som någon som hatar mig och inte vill ha med mig att göra? vissa fel förstår jag men vissa saker förstår jag inte vad hon menar att jag gjort för att ha skada henne. Jag fick psykbryt så slog sönder ännu en kopp... Vilket visst inte var ok, men blir så ledsen och frustrerad för det finns tydligt inget att få där. Jag har förlorat hoppet vi kommer aldrig bli vänner igen. Jag har inte bara tappat hoppet utan också orken. Det gör ont! Jag vill att detta ska vara en saga med ett bra slut men den verkar inte ta slut, en mardröm! 

Hihi ska inte hoppas för mycket men det känns bra! Får se vad som händer i morgon ;)

Hej alla söta följare som fortfarande vill vara med där ibland mina trognaste älsklingar Anna och Johanna...nu när jag låst bloggen kan jag äntligen skriva vad jag vill!  Koppen som föll dödens pga min ilska 

Det tar emot fruktansvärt att skriva detta och skammen är otroligt stor precis som jag. 

Jaha här ligger jag i min lilla säng och kan inte somna...men har jag tur så vänder jag på mig och slocknar på högst fem minuter, så kanske borde göra det. Jag är bra smart ibland ;) 

Och känner detta kommer inte bli en bra dag. Alla kläder sitter fel, det är tråkväder ute, jag ska montera ihop hyllor och försöka få ordning på mitt rum utan att få ett utbrott....jag hatar min kropp...Old news! Tålamodet lär inte vara det bästa. Gör allt för att hålla tillbaka alla känslor just nu, borde bara låta dem komma så blir det bättre sedan men nej inte jag inte! Terapi står på schemat idag förutom att bygga upp hyllor, Ikea alltså, blä! Fick i alla fall upp skrivbordet igår så har mycket jag kan hitta på...får se vad orken räcker till eller psyket. Ciao! 

1+1 blir 2 eller är det 1+1 som blir noll, jag vet inte. Är för rädd för att ta stora steg eller stressa men vi är praktiskt taget där...du och jag? Är vi inte? Jag hör och jag lyssnar men vet inte vad ska tolka in det, min hjärna blir tuggummi. You make me crazy in so many ways I can't evenen count.

Jag vet inte men kanske vill ni ha lite update på hur det går med min

Snälla Gud...vad i helvete tänkte du på när du gav mig denna kropp?!?! Jag hatar dig och hamnar säkert i helvetet men där är jag redan,tack tack!