Fiamiia

Vart ska man börja?! Besök som slutade i uppståndelse och knäckte mig till tårar, bara grät och grät. Sa knappt hej då när de åkte här i från. Jag ville inget hellre än att skära upp mina handleder när jag väl smitit in på en toa och upptäckt rakhyvlarna som råkade ligga där. Hörde Jonas trots vattenkranen jag satt på...öppnade sakta men säkert dörren med rakhyveln framför mig...jag kunde inte men jag ville. Får en klump i halsen och vill bara gråta vilket jag hatar! Resten av kvällen agerade Jonas typ vak precis som på psyk. Och frågade hela tiden hur jag jag mådde, inte fan mådde jag bra.  När jag låg där i sängen och tårarna sprutade ville jag inget hellre än dö och känslan av att ingenting kommer någonsin bli bra. Allt är mitt fel...hur ska jag reparera detta? Jag vet inte om det är möjligt...antagligen inte, vilket bara gör så jävla ont.