Fiamiia

Ojoj vilken dag.
Vaknade klockan sju bestämde mig för att somna om, dumt.
Hade dock snor i hela huvudet när jag väl vaknade x antal timmar senare, så segade och segade.
Jag visste att jag hade en hel del att ta i tu med idag. Så himla mycket som hänt den senase tiden. 
  Vänner har hamnat i kläm, familj, pojkvän, de som betyder mest. Tårarna har sprutat som aldrig förr, tålamod har inte existerat och utbrott efter utbrott samt alldels för många sömnlösa nätter, wtf...?!

Som jag skrev tidigare har jag fått mer eller mindre ett wake up call, vilket ledde till att jag ville ringa Carema och få lite medicinska råd. Detta eftersom jag idiotiskt nog tvärt slutat ta min medicin och dessutom mått förjävla dåligt den senaste tiden, samband? mjo. Visade sig ju inte vara det smartaste jag gjort. Rent av det dummaste jag gjort på länge. Sköterskan jag pratade med konstaterade att jag borde må rätt dåligt, well...well...no kidding, men läkarn på tisdag så får vi ta det från där. ( ge mig tisdag!) Kom så småningom i väg för att uträtta en del ärenden, som vissa slutade med att jag tappade bort mig i stan, värdelöst och totalmisslyckades med det jag skulle göra. Därefter Fick äntligen ett efterlängtat samtal från Pluttis, åkte direkt till honom. Vi hade ett välbehövligt samtal. Det oroar mig dock att han oroar sig för mycket, min skatt. Jag är otroligt tacksam att han bryr sig som han gör, men vill inte att han ska gå sönder pga mig. Men jag vet i mitt hjärta att vi klarar det här, vi klarar allt. 

Dessutom haft två andra riktigt välbehövliga samtal ikväll. Pratade bla med min underbara vän M, min lilla extra mamma. Underbart att bara höra hennes röst. Direkt efter att jag lagt på med M. så ringe storasyster. Tänk vad många fina människor jag har som bryr sig i mig, galet. Nu ska jag försöka somna gott det är trots allt nyårsafton i morgon.

Fan fan fan fan fan fan! Varför är jag inte en glad sprallig och kul tjej!? Varför all denna ångest och hat, varför? Minns inte livet innan det här men just nu önskar jag mig det tillbaka!! Livrädd.

Trots att jag var uppe till tidig morgon och gjorde mitt bästa. Fick upp julgranen helt på egen hand och la julduk på köksbordet, bytte vardagskuddarna i soffan till julkuddar och mer där till. Gjorde det nog mest för att mamma skulle bli glad, men mamma är ledsen eller frustrerad, arg jag vet inte, vågar knappt visa mig utanför mitt rum just nu, kaos. Önskade bara att alla skulle vara glada och att vi det här laget skulle julkänslorna bubbla, tyvärr gick det då inte enligt planen, som sagt den jag mest ville skulle bli glad är den som är ledsen...
Själv vaknade jag bara för någon timme av lillebror, som vanligt. Jag borde nog hoppa in och ta en dusch, försöker få tag på mormor för att ta reda på vad jag kan bidra med till julbordet, inget svar. Ångrar stenhårt att jag inte köpte den där jätte fina röda sammetsklännigen för någon månad sedan, då hade jag haft den perfekta juloutfiten, men vem bryr sig egentligen? Anyway borde väl som sagt ta en dusch och komma på vad jag ska klä på mig....

Det undrar jag verkligen just nu...
Precis kommit hem från centrum, hysteriskt mycket folk, känner fortfarande paniken i kroppen. Uha!
Känner mig väldigt otillräcklig just för stunden och har ångest i hela kroppen. I morgon är det julafton och jag vill helst hoppa över den känner jag. Vädret är skit det regar och är halt, all snö är i och princip borta. Nej inga julkänslor här inte, bara ångest...varför ska det alltid bli så fruktansvärt hysteriskt och rörigt? Hela vårat hus är upp och ner lite ungefär som jag känner mig, mest ner just för stunden, känner mig faktiskt rätt deppig. Ska i vilket fall föhoppningsvis utan sura miner komma iväg till Elias och lämna hans julklapp kankse hinna med en kopp kaffe. Och bebisgos, kankse slappna av en stund (yeahright!) Trött och vissen tjej. Tänkte också att jag skulle hjälpa mamma att få fint här hemma , men.....känner som sagt att jag inte räcker till. Inte ens orkat käka frukost .....where the fuck are you christmas?  Förhoppningsvis känns det bättre i morgon kankse till och med om några timmar.......

Jag fixade det inte, hade hoppats att allt skulle lugna sig, hjärtat skulle sluta slå i hundra nittio och jag bara skulle få somna, men så vart icke fallet. Ville men vågade inte gå upp till mamma trots att jag inget hellre ville än att hon skulle komma ner. Hörde att hon fortfarande var vaken trots all klockan närmade sig halv två. Försökte övertyga mig själv att om jag blundade hårdare skulle jag snart somna, men insåg snart att det inte skulle funka, paniken ville inte lämna mig. Tvekade men skickade ett desperat sms till mamma " jag behöver dig". Blundade igen och väntade på respons...och väntade. Blev lättad när jag ÄNTLIGEN hörde hennes steg i trappan. Hon tog en filt och satte sig nedanför min säng, där hon säkert fick sitta mer än en timme. Jag pratade och skrattade nog till och med, lättare än att gråta och så länge jag pratar skrattar eller gråter så andas jag. Vet inte hur länge hon satt där, men vet att jag berättade att jag slutat med min medicin och allt annat jag oroade mig för, sa åt henne att hon inte fick gå, försökte blunda, klockan närmade sig säkert tre innan hon lämnade min sida och jag somnade nog ganska snabbt där efter. Mamma min fina lilla mamma! I vått och torrt.



Ska försöka sova och fortsätta kämpa för att inte spy.
Nu blir det mumintrollet, alltid mysigt att somna till.
Lilla my hjärta mig.

Min älskade lillasyster är hemma igen, lycka!
Det har ätits mat , förts heta diskussioner så som bara familjen Sköld kan och nu även spelats spel och skrattats i vänners sällskap.

 La känslorna på hyllan för en stund, trodde jag i alla fall. Tji fick ja! Weii dem är här igen, grattis. Jävla skit ångest, vad fick du luft i från?! Paniken kom plötsligt som ett slag i magen, bokstavligt talat. Detta gör mig bara mer osäker på framtiden och nu är det inte många dagar kvar att tänka. Vet inte ens hur jag ska göra för att hantera den här skiten, jag menar hur? vad säger man? jag önskar jag bara fick skrika rakt ut men det funkar inte så, jag kan inte få fram ett ljud . Ett så hårt grepp om mig, snälla släpp taget.

HUr förklarar man ångesten? HUr kan någon hjälpa? Vill bara ropa på mamma, kom och håll om mig, få smärtan att försvinna.  Nu ska jag göra vad jag kan...krypa ihop i fosterställning under täcket och försöka ignorera smärtan, somna och vakna till en ny dag , punkt.

Gårdagen...
Åkte en sväng till Rågsved nya stället att hänga på, jao. Nej men blev filmmmys hos Emmisen i hennes nya lya, nice. Inte lika nice att stackarn nästan lyckades skära av sig tummen på kvällsvisten, hon skulle ju bara laga mat till frugan sin, typiskt. Tur att det gick bra tillsist i alla fall!

Själv spenderade jag kvällskvisten hos min Pluttis. Korsförhör  angående dagens matintag och det sket sig ju...kan inte ljuga för honom. Han vart inte glad och jag lovade att det var bara var för idag...jag lovade.  Trots detta så blev det mycket skratt och jag slapp tänka för en stund, vart dock sämre när vi skulle lägga oss. Hur underbart det än är att ha en smått snarkande pojke brevid sig så är det inte fullt så underbart när man inte kan somna och känner paniken i hela kroppen. Otrevlig känsla....jävla kvällar och tror för mycket kaffe kan ha varit en bidragande orsak...mitt hjärta fick i alla fall spunk och andingen kändes väldigt jobbigt. Kände att jag helst inte ville väcka min sovande prins, men puttade till honom och bad honom krama om mig, det brukar hjälpa mot paniken. Lagom bökigt och stökigt vart det men han fanns där och jag kände mig tryggare.

The way you make me laugh!

You say you can't see it in me, I'm not sure I do either.

Hör och häpna, jag vaknade redan för cirkus en och en halv timme sedan och är påklädd och nästan helt klar redan! Min mage är hel knas efter frukosten och humöret är inte på topp.
Ligger just nu och kollar på musikhjälpen 2011 med bla bloggerskan Gina mer känd som AnaGina, underbar person, som man blir så glad av. Ett tips till er alla där ute som sitter i bilen till jobbet, eller redan är på jobbet eller ligger i sängen som jag, slå på tv2 eller slå på srp3 på radion och lyssna och önska! Ge ge  ge !

"Alla flickor har rätt att gå i skolan"


http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=3946

Idag är det visst lucia också, vilket ju är mysigt, men tar mig också tillbala till  förra året då jag faktiskt än en gång hör och häpna var lucia med levande ljus i håret...dock på en ganska mörk plats...iaf...nu ska jag  snart göra mig HELT klar och promenera mot Alby för att ta en promenad och senare hälsa på bästa storasyster.

Glömde nästan...



Hade ju min fina pojke här i lördags. Det tog lite längre tid än planerat för honom att ta sig hit bara, men den som väntar på något gott....väntar aldrig för länge! Helt klart sant. Vi lagade middag tillsammans och han tvingade mig att äta så mycket att jag seriöst höll på att spy. HAHA kan ju låta rätt illa, men han är så omtänksam, hade ganska många diskussioner om mat och när jag berättade detta lilla  spysenario för min mormor suckade hon lite lätt och sa att han var den enda som kunde få mig att äta.....hon kan ha rätt där. Nog om maten, vi hade trots att vi båda var rätt slitna iaf en mycket trevlig kväll med wii och mariocart som jag  tyvärr var lite sämre på än vad jag ville minnas, blev en hel del svordomar och skratt för den delen, efter ett tag gav jag faktiskt upp. Tyckte inte det var något roligt längre när jag inte kom etta u, buhu. Resten av kvällen spenderades framför tv pratandes, busandes och myspys såklart. Underbart att ha honom här, här hos mig.