Now I'm breathing like I'm running cause you're taking me there
Min älskade lillasyster är hemma igen, lycka!
Det har ätits mat , förts heta diskussioner så som bara familjen Sköld kan och nu även spelats spel och skrattats i vänners sällskap.
La känslorna på hyllan för en stund, trodde jag i alla fall. Tji fick ja! Weii dem är här igen, grattis. Jävla skit ångest, vad fick du luft i från?! Paniken kom plötsligt som ett slag i magen, bokstavligt talat. Detta gör mig bara mer osäker på framtiden och nu är det inte många dagar kvar att tänka. Vet inte ens hur jag ska göra för att hantera den här skiten, jag menar hur? vad säger man? jag önskar jag bara fick skrika rakt ut men det funkar inte så, jag kan inte få fram ett ljud . Ett så hårt grepp om mig, snälla släpp taget.
HUr förklarar man ångesten? HUr kan någon hjälpa? Vill bara ropa på mamma, kom och håll om mig, få smärtan att försvinna. Nu ska jag göra vad jag kan...krypa ihop i fosterställning under täcket och försöka ignorera smärtan, somna och vakna till en ny dag , punkt.
