Fiamiia

"an arrow can be shot only when pulling it backwards. So when life is dragning you back with diffoculties it means It's going to launch you in to something great"

Vissa saker är svårare än andra, men i ingenting är omöjligt. Den senaste tiden har jag börjat våga mer vad det gäller mat, äter absolut inte så mycket som jag behöver MEN jag har sakta men säkert börjat våga äta förbjudna saker, i det här fallet pasta som varit min största skräck mycket länge. Skulle vilja säga att det är på eget initiativ men inte riktigt så bra går det men med lite hjälp på vägen vågar jag, sakta men säkert.

Idag var meningen att jag skulle vara barnvakt till Elias medan Daniel tränade, blev ingen träning så nu blir det Daniel och Elias häng antagligen hela dagen, får se vad vi hittar på. Ikväll hoppas jag träffa Linda och snacka lite skit, flumma och bara ha det bra, underbara Linda !

Alla känslor jag hade hoppats skulle komma fram, komma ut, jag ville att tårarna skulle spruta för att bli av med lite av smärtan, istället valde min hjärna att stänga av, jag känner allt och ingenting, känner mig som en robot.

Har verkligen mått skit på senaste tiden, kanske jag förtjänar det, kanske inte. Vill bara flytta NU lämna allt bakom mig, gå vidare. Idag gick tankarna nästan för långt, övervägde starkt att svälja massa tabletter och försvinna för ett tag. Väntan är outhärdlig, funderar på att skriva in mig på avdelningen igen till helgen, vet inte hur mycket mer jag klarar av. Väntar bara på att tårarna ska spruta. känner mig otroligt deprimerad och vet inte vad jag ska ta mig till.

Kvällen har spenderats i sängen ensam hemma framför mello. Inte helt ensam då jag messade med Johanna största delen av programmet . Och var det bara jag som kände skam för att vara svensk med kvällens första så kallade bidrag?! Seriöst! Kändes som jag hamnat mitt i en otroligt dålig porrfilm, OMG säger jag bara, skärpning Sverige! Något som jag också la mörke till under kvällens program var alla otroligt duktiga dansare. Det kliar i dansnfingrana/fötterna, jag vill dansa igen, dansa för att det är kul, dansa för att känna den glädjen som jag en gång kände, jag vill ha tillbaka dansen som en del av mitt liv, men något säger mig att så länge jag inte är frisk kommer jag aldrig stå på scenen igen. Men om andra kan borde ju jag kunna, måste bara hitta gnistan och kämparglöden som finns där inne och väntat på att tändas, jag kan, jag måste kunna även om det allt som oftast känns omöjligt så fanns det någon som en gång sa att INGET är omöjligt!

Idag har jag varit ute på äventyr, inte helt fel med tanke på hur stökigt och tråkigt det varit här hemma på morgonkvisten ... Morbror kom och hämtade mig vid ett vi åkte till zinkensdamm för att se Bajen spela kvart mot Broberg. Första halvlek hade Bajen övertag och spelet flöt på riktigt bra i andra vart det mer spännande då Bajen tappade och Broberg kom igen men det slutade med att Bajen gjorde ett grymt sista mål och vann matchen med 7-5!! Trevligt med kvalitetstid med morbror, mycket uppskattat! Efter matchen mötte vi upp mormor och käkade på restaurang, och jag käkade rumpstek för första gången i mitt liv, haha! Idag känns livet lite bättre, lite lättare kan bero på att jag haft fullt upp med massa kul och kanske framförallt för att jag fått krama på min bästa vän!

Fick som sagt för mig att ta en långpromenad idag så blev en powerwalk på en och en halvtimme i det härliga vädret, skönt! Trots att jag vid vissa tillfällen kände mig svimfärdig så var det så värt det, så otroligt skönt!

Kom upp tidigt idag och pappa ville ha frukostsällskap så blev en mysfrukost bara jag och pappa :) efter frukosten började jag göra mig i ordning för att träffa A-C. Skönt att för en gångs skull ha ordentligt med tid så man kan göra sig i ordning i lugn och ro. Mötte upp A-C och tanken var att vi skulle åka till kungliga biblioteket, men det visade dig att de höll på att renovera och skulle inte öppna förrän till våren, typiskt . Vi var inte ledsna för det utan tog oss istället till gamla stan, så mysigt där. Visade mitt favorit café för A-C där vi även tog en fika och pratade massor, så mysigt. Efter fikat vart det alldeles för mycket shopping helt klart, men ibland måste man väl få unna sig lite också ;) kort sagt en riktigt toppen dag so far! Nu sitter jag utanför Daniels port och väntar på att moppen ska komma hem och släppa in mig så jag kan laga mat.... Skämmer bort honom haha!

Tears and Tears of regret, Tears of fear Tears of pain. Allt på en gång, gömde huvudet under täcket och lät tårarna rinna, det gör ont så fruktansvärt ont.

Urs mår inget vidare alls, ångesten ligger och trycker på som fan, sjukt jobbigt, känns som jag kommer få en panikatack när som helst. Ikväll är det unga vuxna men jag orkar inte gå. Snart kommer morbror och hämtar mig för lite städning hemma hos honom, förhoppningsvis så lindrar det min ångest i alla fall lite.

Spenderat dagen i sängen, suprise. Ingen lust att träffa någon idag. Sovit om vartannat och och stirrat på datorn och min serie "pretty little liars". Kände mig ensam så slog en signal till syrran var otroligt skönt att ventilera, saknar henne sjukt mycket! Min älskade kloka lilla syster, hur klarar jag mig utan henne ?! Skulle jag inte göra, hon har alltid funnits där, varit mitt största stöd och trygghet enda sedan vi var små och jag fick sova i hennes säng när jag var rädd eller ledsen eller bara sällskapssjuk.

Efter att ha lämnat Daniel igår är jag fast i sängen mer eller mindre. Känner mig ensam och ynklig, men mest känner jag mig tom. Jag hoppas jag kan ställa allt till rätta som gått fel på senaste tiden, har inte råd att förlora mer än jag redan lyckats med.
Idag var jag och hämtade ut mina journaler för att lämna dem till C. Som ska skicka dem till Uppsala, det var fan en hel bok .... Om allt går vägen nu med papper och så flyttar jag vecka 10-11 någon gång i mars helt enkelt, på ett sätt längtar jag eftersom allt känns så upp och ner här. Men hoppas för allt i världen att inte lämna Stockholm med mer bagage.