Fiamiia

Herregud allt är ett stort virrvarr av KAOS! sitter ensam på ett café väntar på att någon ska kunna hämta mig. Jag fäller några tårar men jag gråter inte, för det kan man ju inte göra...

Vissa dörrar hålls stängda av en anledning men måste öppnas ändå, ofrivilligt. Jag grät mig igenom hela terapitimmen ville inte ens kolla på C, definitivt inte möta hennes blick. Fortsatte gråta efter terapin var helt förstörd. Finner inga ord mer än förnekelse. Jag vill inte ha någon jävla ätstörning, jävla bulimi. Minnena bara snurrade i mitt huvud från månaderna på Mando för 5 år sedan och hade 32 i jeans, vill dit igen men är för svag och skamsen. Jag är en misslyckad anorektiker och minst lika misslyckad bulimiker, flummigt. Så många minnen....i morgon är det jag som tar mig i väg och simmar, orkar inte mer av denna skit.

Åkte hem till Tyresö i fredags och så var det dags för MIN kväll! Äntligen! Var nämligen på flaschdance musikalen och jag älskar musikaler och detta var denna var den absolut bästa jag sett, och då har jag varit på Broadway både i London och NY. Galet bra dock med mina problem tappade jag bitvis koncentrationen, men den var ändå bäst! På söndag åkte vi och mormor och hennes syster till Uppsala för att äta, jag bestämde mig för att bjuda, det var väl rätt mysigt mormors syster maj är underbar och alla andra med när de håller sams ;) hehe. Sedan idag och idag är jag helt död. Ligger på soffan och döglor lite på tv men nu måste jag springa på toa. 

Jag mår skit dåligt och jag förstår verkligen inte vad som är fel. Eller har en hint om att en del är maten men absolut inte bara maten. Utan relationer, orken som inte finns och ett huvud med världens sämsta minne. Känner mig som ett spädbarn. 
Favoritfilmen går på repeat...

Ja vi åkte ju upp till Sälen än rätt skumpig väg och plötsligt fick Camilla stanna bilen. Hostade och hostade eftersom jag inte kan kräkas utan att stoppa fingrarna i halsen det var hemskt . Tillslut nådde vi huset och alla gjorde ordning sina rum och vi slappade resten av kvällen. Dagen där på så skulle vi hyra grejer och så var vi klara för att åka. Liften gick hur bra som helst, var helt förvånad men när jag väl klev av så kom jag till att börja med absolut ingenstans fick försöka åla mig fram till backen sedan föll jag, minns bara en rejäl duns i bakhuvudet och visste inte vad jag skulle göra eller vad som hänt. Plötsligt kom en man på skoter och frågade vad som hänt och vart jag hade ont osv. Sedan var det plötsligt treskotrar. Skulle ligga helt still och så fick jag nackkrage och så körde de ner mig i en pulka, ont som fan och ville bara kräkas. Det kändes som en evighet innan vi kom fram till sjukstugan. Där kollade hon motorik och konstaterade att en muskelsträckning i halsen och hjärnskakning så jag skrämde slag på Camilla som fick komma och hämta mig. Sedan var det bara vila som gällde, så besviken! Fick i alla fall vara med och åka hundsläde det var jätte mysigt! En kväll bastade vi jag och Tilly det var mysigt att bara sitta där i värmen och snacka skit. Allt som allt vart det väl en okej resa i alla fall.