Jag tappar greppet!
Herregud allt är ett stort virrvarr av KAOS! sitter ensam på ett café väntar på att någon ska kunna hämta mig. Jag fäller några tårar men jag gråter inte, för det kan man ju inte göra...
Ångesten och smärtan är brutal, tomhet. Shoppar troligtvis för att dämpa det där tomma hålet inom mig. Men det funkar inte så bra, allt kostar. Jag har verkligen tappat greppet totalt vill bara gråta ut sova och bli än bättre vän och människa. Nu tappar jag orden...och fortsätter det såhär så vet jag inte vad jag gör. Snälla förlåt mig!
Kommentarer
Trackback
