Fiamiia

2012 har varit ett av de värsta åren i mitt liv. Jag började årets första dag med att hamna på psyket i stället för i skolbänken som tanken egentligen var menat. Därefter har det bjudits på inläggning efter inläggning så spenderade även årets sista dag på psyk, more or less. Jag har blivit lämnad av vänner som jag trodde stod mig nära, även gjort valet att låta vissa gå, för jag inte känner mig accepterad för den jag faktiskt är. Jag blev i oktober diagnosticerad med borderline mf. Psykiska problem .... Jag har aldrig skurit mig så mycket som jag gjort någonsin detta år.

Vissa bra saker har givetvis också hänt, jag har fått två otroligt fina bästa vänner som betyder allt för mig och finns där i vått och torrt. Den första som jag talar om är min Johanna, min lilla ängel som räddat mig så många gånger. Vi möttes genom hennes blogg, vem säger att man inte kan bli bästa vänner för det?? Kommer aldrig glömma första gången vi sågs och skrattade så mycket att vi både vek oss dubbelt och grät av lycka, och olycka, haha! Sedan vårt första möte fick hon en stor plats i mitt hjärta, hon älskar mig som mest när jag förtjänar det som minst! Min ängel! Daniel träffade jag första gången på projektet KomAn innan jag slutade av olika anledningar. Han addade mig på Facebook och en kväll fick han mig att lägga ner rakhyveln som jag höll hårt i min hand .... Och vi pratade hela natten på chatten . Sedan den kvällen har vi pratat många nätter och setts och gjort roliga saker tillsammans och han precis som Johanna lyft upp mig något otroligt . Sedan skall inte glömmas att familjen självklart gjort sitt yttersta för att jag ska få må bra!! Älskar er alla, men det här året har även lärt mig att jag är otroligt skör och att min resa knappt har börjat trots att det känns som den redan är slut....