Fiamiia

Åkte hem förra veckan på morgonen allt gick som planerat, tåget gick bra och direkt efter kom pappa mamma och Leo och plockade upp mig där. Spenderande hela dagen ute på "storasyster"s landställe, hur mysigt som helst. Vi hade underbart väder sol precis hela dagen så mycket bad blev det kan jag lova. Dem har strand och brygga vid huset!! Ungarna tyckte det var jätte kul att bada tillsammans med mig för det fick dem göra eftersom jag är vuxen haha! Vi hoppade, dök,simmade, busade och så lekte jag även med lilla Alice inne i strandkanten och framförallt skratta vi! Hann tack och lov få "vuxentid "och då hade jag väl vart i gång med ungarna jag vet inte hur många timmar med paus för mat...hann även uppdatera "storasyster" på hur jag har det. Träffade även världens underbaraste människa Marianne (Helens mamma?)som var så himla glad att jag kom med och ännu gladare när hon kramade om mig hårt innan vi åkte och sa att hon var så glad att ha fått träffa och lära känna mig(vi pratade väldigt mycket ...hon har inte heller alltid haft det så lätt om jag förstått rätt..) det är nog den mest omtänksamma och snällaste människa jag mött. Det var BÄSTA fredagen på myyyyyycket länge.

På lördagen var jag dock helt väck sov och sov och sov...tillslut vaknade jag till ordentligt och fick panik på hur mycket klockan var, skulle ju träffa Daniel. Ringde upp honom och ett tag senare skjutsade pappa upp mig till honom. Som vanligt när vi ses så pratar vi i timmar och timmar och timmar och självklart sov jag över där. och så mös vi ner oss i sängen. Dubbelsäng en varsin sida med varsit täcke och försökte sova. Sedan tog det inte lång tid innan Daniel lyfte på sitt täcke och ville skeda, så det gjorde vi, mysigt och tryggt. Sedan morgonen där på var det massa saker/personer jag skulle träffa men mitt bankkort var borta och mitt busskort hittade jag inte heller. Inget ont som har något gott med sig, fick mer tid med Daniel :) och min underbara morbror körde först mamma och syrran till Arlanda och mig hem till Uppsala. Det första jag gjorde när jag kom var att hoppa i poolen och simma, så skönt!

På kvällen innan jag somnade så skickade jag ett sms och frågade om vi kunde gå upp tidigt och bara mysa hon och jag. Så strax efter sex åkte baddräkten på och strax där efter hoppade vi i poolen och simmade några längder hur mysigt som helst jag och min underbara ullis. Sedan satt vi där och drack vår iskaffe och snacka en massa som vanligt, guldvärt! Nu sitter man på tåget mot Stockholm och ska sedan ut till skärgården typ och leka bada sola och bara njuta! 

Ångrar absolut inte att jag var med tvärtom. Jag fick många prövningar men jag gjorde det! Tjuhu! Krävdes en del övertalning men som sagt jag gjorde det! Vi hade strålande sol hela tiden vi var där, varmt men härligt! Kollade in djuren men eftersom det var så varmt så dem svåra att se då dem smart nog dragit sig till skuggan! Och det jag helst ville se kängrurna syntes knappt så det var en besvikelse men det häftigaste var nog lemurererna som sprang fritt inne på en hos sig med personal givetvis men dem var så härliga. Sedan strosade runt, åt lunch och sedan åkte vi hem. Lyckad dag med bra väder och härliga människor! Top notch!

Jag är min egen värsta fiende. Jag är så äckligt fet att jag förstår att folk glor och tittar snett på mig, det är ingen vacker syn, groteskt! Svarta tårar droppar längs min kind och hela jag är en elefant på x antal ton, tårar av blod längtan efter bestraffning, tårar av blod tårar av blod. Det blåa goda ögonen har tappat sin glad och så även jag .

Vi har en poooool det är helt galet det trodde nog ingen skulle hända med tanke på att den stått tom i två år pga att den var trasig så ÄNTLIGEN  är vattnet på plats och jag lever som fisken i vattnet. Lyxliv! Hinner knappt reflektera över hur jag mår för spenderar mer tid i poolen än på land där jag såklart gassar galet med solskydd (viktigt!) living the dream! Btw bästa träningen också plus i kanten för det!! 

I brist på annat ligger jag nu på rummet och är besviken på att det inte blev mycket gos idag, men man måste acceptera gränser och vilja. På tal om något helt annat....Snart har vi en pool helt otroligt det trodde nog ingen skulle hända, helt underbart!! Fan vad jag ska bada och simma, love it. 

Nu vill jag bara att bästis ska komma känner mig nere. Tyvärr är hon ingen "kramperson" men också gränser man får acceptera. Men snacka det kan vi alltid om precis allt!! Så skönt!! Just det sötnosen gav mig sopbubblor alltså vaddå gullig? Och vilken nostalgi. 

Blev ingen träning för mig. Mamma ringde slumpmässigt när jag på väg att ta fram cykeln. Självklart vart hon orolig då min röst håller på som den gör och jag spytt upp typ allt , vilket jag fick förklara eftersom Camilla kom från semestern samma dag, fick mamma att prata med henne om sin oro, men då visste inte Camilla ett skvatt om vad som pågått och ingen annan heller tydligen. Nu är det hökögon och stenkoll från Camilla...vad ska jag säga jag glömmer bort att äta frukost och allt som oftast serveras det saker som jag inte tycker om, men det får man ju tåla, bara det att är det mig vi pratar om så hamnar det i toaletten....men nu är det som det är och Camilla har som sagt stenkoll och jag VILL bli frisk hatar detta liv. Nu ska jag hoppa in i mitt rum och slappa lite och tänka på min fina teddybjörn som jag förövrigt ska på lunchdejt med på fredag, mys!

Peace out tyyyyyp! ;) 

Om en timme har jag träningsdejt med B. Det värsta är att jag ska simma och han gymma. Från gymmet kommer han få se den absolut sexigaste knubbsälen ever, men vad fan....får väl bjuda på det då.

Gråtit mer eller mindre hela morgonen/förmiddagen. Detta på grund av följande sms....

"Du åt upp min poptart när jag var på medrunda. Det är lågt och patetiskt. Jag ger dig hur mycket som helst men får inte ett skit tillbaka. Jag har ledsnat och du är officiellt inte min vän längre för jag orkar med ditt bullshit. Så lämna mig i fred. Vill inte ha med dig att göra."

Hur hanterar jag detta? Det är trots allt mitt fel även om jag tycker att det vart "löjligt" elaka ord. Brukade hantera det med att straffa mig själv och för att kolla att jag faktiskt fanns kvar man undrar ju...

 

Så har man piffat upp sig lite för dejten då hihi

Mötet gick väl bra, okej lite småjobbigt, fick faktiskt hålla emot tårarna och ta ett djupt andetag. Vi prata självklart om mig och hur det går och så, skönt med en soc som inte stressar utan blir stolt över det lilla man faktiskt lyckats med. Fick chansen att prata med Carina i enrum, kändes skönt. Nu ska första prio vara att fixa ett kedjetäcke/bolltäcke som jag förhoppningsvis kan få utskrivet så snabbt som möjligt för att dämpa ångesten. Var så nervös innan mötet men det gick ju fint :)