Fiamiia

Får äntligen vara i solen igen!! Lycklig tjej. Mysstekt lite på morgonkvisten och mer ska det bli hade jag tänkt. Jobbar på grundbrännan inför Grekland som närmar sig med stormsteg. Oroligt och nervöst.

Min mage har krånglat sedan igår, var nästan övertygad om att jag åkt på maginfluensan... Skulle just vara lyckat. Men idag inser jag och hoppas att det endast är resfeber/oro inför resan, som jag faktiskt ser fram emot! Ska bli så mysigt!

Jag har dragit mig undan för kvällen. Jag tog mig en skön lång dusch och nu ligger jag i sängen, myser, kollar på crimeserien castle och gosar med mina nallar, haha! Håller på att bli sjuk lagom till resan, men har jag tur så klarar jag mig. Annars fortsätter varannan vanan med självskadebeteendet, men kämpar på. Också tillbaka några steg i min bulimi, inte bra. Men som sagt kämpa..det är tröttsamt att kämpa, men jag måste orka.

Igår vart det fullerö igen och full rulle. Jag Emilie och ullisgullis åkte ut till fullerö och hade så mysigt, vi kom till och med innan dem öppnat så fick sitta i bilen och vänta, haha! Sedan strosade vi omkring i affären timme efter timme och bara tog in det underbara lugnet, sällskapet och tiden. Jag använde mitt presentkort .... Skratta inte nu mamma men jag köpte en jätte fin kruka och en perfekt plastblomma ;) plus en fin väggklocka lite gammaldags stil i svart som jag ska byta ut min gröna plastiga Ikea klocka emot, wuhu! Sist men inte minst tog vi oss en fika och vi pratade och skrattade, det var så lugnt och skönt. Sedan blev det nya äventyr då vi skulle fixa present till dagens födelsedagsbarn som råkar vara chef här, var så kul att få vara med och välja och hon vart så glad, en lyckad förmiddag/eftermiddag :)

Hade ju som sagt finbesök av syster och mamma. "Tvingade" dem att komma in och hälsa på Ullisgullis bara för hon var så nyfiken på dem och så fick syrran se mitt rum . Sedan hoppade vi in i bilen och drog ut på landet med andra ord fullerö och spenderade den soliga eftermiddagen där med fika i solen. Efter det körde syrran hem mig en sväng och jag fick vila lite innan personalen någon timme senare skjutsade ner mig på stan där vi åt middag tillsammans på linne café, mysigt. Blev en lång och intensiv dag men så underbart att se dem.

https://cdn1.cdnme.se/2700678/6-3/pic_51cbdc85e087c3381d2878fd.jpg" class="image">

Har haft mamma och lillasyster här hela dagen, underbart men också intensivt. Är otroligt uppvarvad och orolig på samma gång, så skriver mer om vad vi hade för oss hela dagen i morgon!

Meningen var att vi skulle bli en kort tur på stan för att köpa presenter till födelsedagsbarnen. Vi hann med att sitta ute i solen och avnjuta en frappe, shoppa både kläder till oss själva och presenter och framkalla bilder. När vi satt där i solen så sa torii att det var så skönt att för en stund inte behöva vara sjuk utan bara vara"normal för ett tag och kan nog hålla med, men snacka om slutkörd tjej som redan bäddat ner sig i sängen för snart en timme sedan, kollar lite serier och försöker smälta denna fina men intensiva dag då tyvärr det sjuka kommer fram tillslut innan man vet ordet av det. I morgon någon gång kommer mamma och syrran och hälsar på hoppas det inte blir lika intensivt som idag.

Har funderat fram och tillbaka, bollat med personal och vänner, men nu är jag inställd på att åka! En dag i taget, jag har familjen med mig och mentalt min Johanna som alltid finns i min ficka och en varsin plats till Daniel och Sanna på varsin axel! Skiter i vad som händer innan eller under resan en dag i taget och ska prata med mamma och hoppas på extra stöd från henne under resans gång. Jag är redo att ta den här fighten trots att jag är något ostabil för tillfälle så tror jag sol, familj och stranden, ett miljöombyte vara bra!

Idag är jag fet fetfetfetfetfetfetfet... Med andra precis som alla andra dagar trots att jag försöker, idag får det fan bli stavgång i stadsskogen flertal varv så bör det kännas bättre.... Pallar inte!

Min hjärna pallar inte trycket just nu. Försöker vara social och trevlig men hela tiden finner jag mig själv tillbaka i sängen eller sittandes på golvet och gör dumheter som, fan! Inte känns det bättre heller, skiten börjar bli slö. Idag vill jag verkligen inte..,,

Från min stora kärlek som leker med min hjärna. Han bryr sig så mycket om mig det har han alltid gjort och alltid velat mitt bästa. Självklart har han också en del brister men det har vi alla, hur som helst går hjärnan på hög varv.

" "Hur mår du gumman?!?? ""

Har nog svårt att få fatt på orden just nu. Till viss del lever jag i något slags wonderland och allt är toppen, eller ja det är vad jag vill tro. Men vad fan vakna... Jag bor på ett behandandlingshem?!

Min resa på många långa mil har börjat?

Ligger i sängen med huvudet mot väggen och är mer eller mindre apatisk. För mycket just nu, känner pressen, vill bara leva ett normalt liv tillsammans med vänner och familj. Helt tom men ändå så full. (P-A pratade igår på terapin om att jag verkar deprimerad )vill bara att någon ska hålla om mig, övertyga mig om att det inte är hopplöst.

Idag körde jag stenhårt på gymmet. Först var jag på väg att lägga ner men visste att det skulle ge konsekvenser för att det skulle göra att jag blir besviken och sluta i katastrof med rakhyvlar och skit. Men idag valde jag rätt väg jag gav mig inte och powerwalkade 90 minuter i högt tempo, en vinst men tror ändå jag kan mer!

Det är fortfarande inte lätt utan det är många luftgropar, med andra ord upp och ner, the lovely life with borderline. Ska dock säga att jag blivit mer än överväldigad av att personalen plötsligt ser mig och ger mig massa beröm, känner mig något pressad och har svårt att ta till mig all denna positiva respons... Väldigt svårt. Men det är ju bra att de ser att jag kämpar i alla fall.