Fiamiia

Jag har varit ätstörd sedan jag var 13 år gammal nu är jag 25...gått massa olika behandlingar men det är svårt att göra sig av med sin bästa vän och värsta fiende..men med massa "tjat" från min underbara ängel Johanna så vill jag inte göra henne besviken, (vi saknar Fia) så har jag hittat en behandling på ackis men vet inte vad de säger här och så förstår jag inte helt säker på att det går ihop då jag dels inte är skriven i Uppsala och dessutom är bulimi ingen prioriterad sjukdom...vilket gör mig arg! Men återkommer på den biten. Och tack älskade vän att du är så jävla envis, jag älskar dig ❤️

Något tillbaka i sinnet. Har inte skrivit så mycket på ett bra tag (typ who cares? Men...) i alla fall mått så fruktansvärt dåligt så att jag haft svimningsatacker framförallt de senaste dagarna. Det är tufft nu. Igår lyckades jag trots ångest och attacker vara kreativ, första gången igen sedan den första månaden här. Det kändes bra :) och med bästis sällskap och hög musik vart det topnotch! Denna morgon fick en fin start med hjälp av min ängel på kik. Vi drömde oss bort in i framtiden med barn,långa promenader med vagn och fika och massa gossip såklart, fin start på dagen, tack min ängel för det! Sitter fortfarande med ett leende på läpparna. Känner dock frustrationen men den försöker undgå för att inte få fler attacker. Har ju varit apatisk läääääänge och nu tar det ut sin rätt med råge, hjälp!

Och känner detta kommer inte bli en bra dag. Alla kläder sitter fel, det är tråkväder ute, jag ska montera ihop hyllor och försöka få ordning på mitt rum utan att få ett utbrott....jag hatar min kropp...Old news! Tålamodet lär inte vara det bästa. Gör allt för att hålla tillbaka alla känslor just nu, borde bara låta dem komma så blir det bättre sedan men nej inte jag inte! Terapi står på schemat idag förutom att bygga upp hyllor, Ikea alltså, blä! Fick i alla fall upp skrivbordet igår så har mycket jag kan hitta på...får se vad orken räcker till eller psyket. Ciao! 

Igår åkte jag med på morgonens medeunda. Började tänka på hur trist det varit på Alba de senaste dagarna så bestämde mig för att stanna ute hos jimpa ute på "landet" gamla Uppsala . Det var ett skönt och nödvändigt miljöombyte. Vi hade det jätte mysigt, trevligt och bra! Gosade och myste med hans underbara små marsvin! Vilka små personligheter  hihi. Gullegull! Annars snackade vi massor, pratade både seriösa och mycket oseriösa saker. Sminkade mig (och hade den minsta förhoppning om att Björn skulle se mig senare hehe. ) vi hade det verkligen så otroligt bra jag och Jim. Kommit på att vi är väldigt lika på många sätt. Skönt! Var så lugn när jag var där. Sedan kollade vi också lite  på film mellan rökpauser och snackelisnack och så åt vi sen lunch framför filmen i sängen tillsammans med marsvinen haha. Var helt underbart att komma bort från Alba ett tag, tack Jim !

Big girls don't cry! Fjärilarna gör volter i magen varje gång jag ser dig men mina tårar får du inte! Tålamod...du ska få egen tid jag ska inte tränga mig på, jag ska ta kontrollen över den där fucking borderlinen som långsamt tar kål på mig och mina relationer, tagga ner! och jag ville aldrig skrämma i väg dig eller göra dig osäker eller kanske till och med ord. I'm letting go at least for now...

Du kanske bara finns i mina drömmar? Du kanske tycker jag pressar dig, det är inte min meningen! Men det finns ingen som kunnat läsa mig som du bara du! Förlåt om jag gått över gränsen, men vill att du blir min. Med alla fina ord du gett mig genom andra så vill jag tro att du finns där! Ingen får komma i kläm men kan inte hjälpa fjärilarna i min mage. Varje gång jag går upp för trappan tittar jag efter dig, hoppas. Kanske finns du bara i min fantasi men ditt leende gör mig knäsvag. Du är den finaste jag träffat! Inget kan ändra på hur jag känner för dig. 

1+1 blir 2 eller är det 1+1 som blir noll, jag vet inte. Är för rädd för att ta stora steg eller stressa men vi är praktiskt taget där...du och jag? Är vi inte? Jag hör och jag lyssnar men vet inte vad ska tolka in det, min hjärna blir tuggummi. You make me crazy in so many ways I can't evenen count.

Det krävs mod att erkänna när man gjort fel. Du vågade, jag beundrar dig för det. Kändes skönt att få hålla om dig och prata, reda ut saker, torka dina tårar bara ha dig hos mig. Du är en god

Det har varit en riktigt tuff helg och även delar av veckan, jag har brutits ner bit för bit och tårar har fällts (INTE min grej) för att "överleva" allt kaos har jag hamnat i total apati, som jag Inte mer än måste välkomna för att skydda mig själv. Stod där med ralhyveln i handen...jag bara stod där, övervägde att iaf rispa mig för att känna något, vara säker på att jag lever. Stoppade snabbt bort ralhyveln och sprang till personalen. 

Kanske vill du att jag blir din, kanske vill jag bli din?!