Fiamiia

Det har varit en riktigt tuff helg och även delar av veckan, jag har brutits ner bit för bit och tårar har fällts (INTE min grej) för att "överleva" allt kaos har jag hamnat i total apati, som jag Inte mer än måste välkomna för att skydda mig själv. Stod där med ralhyveln i handen...jag bara stod där, övervägde att iaf rispa mig för att känna något, vara säker på att jag lever. Stoppade snabbt bort ralhyveln och sprang till personalen.