Fiamiia

Har så mycket i mitt huvud just nu, inte allt är bra tankar i ärlighetens namn. Nu kommer säkert vissa bli irriterade eller helt enkelt tycka jag är dum i huvudet MEN jag kan inte sluta tänka på hur mycket jag bara vill ge efter mina impulser och lätta på tyngden från insidan, på det som gör ont. Jag går omkring och funderar på när och hur jag ska göra för att bli lugn igen och jag vet ju att det är fel men tanken finns där och trycker på mer och mer. Inte nog med de problem man har så har personalen vänt upp och ner på varenda rum eftersom man tydligen hittat pälsänglar(?) det jätte känsligt eftersom som jag har mitt system och mitt kontrollbehov så när en av personalen tyckte att vi kunde väl bara klippa sönder min sänghimmel (kommer hemifrån och jag älskar den!) hon tyckte att det var väl bara att köpa en ny då kom tårarna. Lyckades ta mig samman trots att det var sjukt jobbigt och obekvämt så lugnade jag mig då ullis min KP hjälpte mig bara hon, då blev det lättare...för hon vet hur jag funkar. Men det var bara att slänga allt som kunde tvättas i tvättstugan, sorterade lådor vilket faktiskt blev bra och kändes ändå skönt..på något sätt vart det lättare att lämna allt "gammalt" och starta på ny kula. Vissa saker var dock saker jag ville ha framme för att kunna läsa fina brev från underbara vänner, tack! Och mina gosedjur förbjöd jag dem att ens tänka tanken på att lägga i tvätten big no no, mina bebisar! Sprang upp och ner för trappor sedan tog hand om all tvätt med hjälp... Men tro det eller ej så sov jag som en ängel efter denna känslosamma dag. Men nästa dag kändes rummet kalt och inte som MITT kryp in utan någon annans, men igår kom sänghimmlen upp , kändes så bra! 
(Bilden symboliserar att mitt är mitt typ)