En ärlig lägesrapport
Det har varit väldigt mycket känslor på senaste tiden, upp och ner minst sagt. Enda sedan mitt lama självmords försök så är det mycket som hänt, jag har känt mig bortglömd och ledsen på människor känt mig otroligt ensam... Vilket lett trots allt som hänt lett till många felaktiga metoder och rent av utbrott, jag har inte vetat vart jag haft mig själv, att tappa kontrollen eller behålla den? Jag funderar över vilket Jag gör?Jag har haft terapi som vanligt eller typ som vanligt ...först frågade han om jag vill prata om det som hänt och faktiskt svarar jag ja ... Inte för jag minns så mycket varken från tabletter eller terapi men men. Även idag hade jag terapi. Jag har satt i gång ännu en gång en kamp mot bulimin med hjälp, det finns en plan och denna första dag har varit ångestfylld som bara den, men kan väl bara bli bättre. Ikväll är det dock fredagsmys så får verkligen hålla mig i skinnet. På terapin pratade vi också om relationer blev en hel del om hur jag haft det när jag var yngre osv. Ganska jobbigt faktiskt. Det började väl egentligen med att jag inte kan se framför mig hur eller om jag någonsin blir fri från mitt självskadebeteende. Men nu har jag valt att lägga fokus på bulimin så är det bara. En sak i taget, tror det blir bäst så och kanske med lite tur enklare.
