Önskar du var nära ...
...Lika nära som förut. Ju närmare du kommer ju längre bort kommer jag, livet. Jag vet inte vad jag vill längre. Jag skrattar som allt vore som vanligt. Men den där jävla väggen som jag måste slå mig igenom för att börja om, på nytt, gå vidare. Jag saknar dig, ge inte upp mig för jag behöver någon som tror på mig att jag kan komma tillbaka... Snälla försvinn inte. Så nära men så långt i från. Skriver detta med en rejäl gråtklump i halsen och snart kommer dem tårarna.
Jag tror på dig. Jag vet inte din historia och jag vet inte heller hela din kamp, men jag vet att livet kan bli bättre. Du har säkert hört det förr, men det tåls att säga igen: Det blir bättre. Ge inte upp. För några år sen trodde jag inte att det gällde mig, när andra i min omgivning sa just den meningen till mig, men idag vet jag. Jag kan, och Du kan. Tiden, den förbannade tiden, det måste få ta tid att återhämta sig. Det går, livet kan bli bättre.
Styrkekram!
Det är en kamp! Kämpa på! Vi tror på dig!
Älskar dig! <3
