Fiamiia

Idag har jag varit i full gång hela dagen. I förmiddags vart det en sväng till mormor med bak och prat därefter mötte jag upp A-C i centrum för kaffe och prat, sedan gick vi till biblioteket (älskar bibliotek !) och lånade böcker om borderline för att lära mig mer och även en bok för anhöriga som jag vill att mamma och pappa ska läsa i hopp om att de ska förstå min sjukdom och hur jag fungerar. Måendet annars då, har det väldigt kämpigt med borderlineen just nu plus att jag vantrivs något otroligt med min vidriga kropp, urs, hoppas att dieten och aktivitet hjälper nu! Håll en tumme är ni snälla, för jag orkar inte mer. Det kliar i fingrarna när jag mår såhär och kan inte riktigt låta bli rakhyvlarna, fan!

Efter jag gjort staden med A-C mötte jag upp Cassandra och nu har vi handlat käk och ska mysa med vin, riktig vardagslyx, me like! Så lär det ju bli en del skitsnack såklart, det kommer man inte undan ;)

Hej hopp i galopp! Idag har det gått undan när jag väl fått arslet ur vagnen, försov mig liksom till läkarbesök klockan 13.00 seg tjej. Läkarsamtalet gav väl inte så mycket tycker jag, men under samtalet ringde A-C och frågade om jag skulle med in till stan lite buss och tunnelbana träning, samt massa folk och butiker, dagens utmaning/utmattning helt klart men det var mysigt i alla fall trots att jag inte hade några pengar.

Ligger i sängen. Så fort jag lägger mig till rätta och försöker sova kommer ångesten ?! Vad fan!! Känns typ som jag ska få en ångestatack, varför kan jag inte bara få somna? Kan iof bero på att jag däckade runt åtta och sov minst två timmar.... Men måste ångesten blanda sig i ? Inte okej alls! Jag är ju trött ju... Eller i alla fall ögonen, kroppen känns lite rastlös, kanske skulle ge upp och städa hela natten istället så kanske det kunde bli fint på mitt rum... Bättre än att ligga här med ångest i alla fall ...

Är så full av känslor, så överväldigad, exalterad att jag inte vet vart jag ska börja , vilken dag! Borderlinegänget med andra ord jag och Johanna fick chansen att se en pjäs om just borderline. Jag har ju nyligen fått denna diagnos och det är mycket jag fortfarande inte vet om den, så denna pjäs är något jag sent kommer glömma, tack Johanna för att du tog med mig. Och en eloge till teatergruppen kaos1 som har haft mod och styrka att klockrent beskriva denna sjukdom och hur illa psykiatrin kan bete sig allt för ofta. Klockrent! Efter föreställningen var jag otroligt skakig grät nästan, fick chansen att träffa dessa två underbara tjejer som är ett år äldre än mig, kramas och tacka, det var en uppenbarelse, en uppenbarelse jag önskar mina föräldrar kunde få se, kanske en chans för dem att förstå vad jag faktiskt går igenom VARJE dag, vilket jävla helvete det kan vara. Efter pjäsen lirade borderlinegänget vidare till café60 och myste med fika.

Joho ni ikväll har jag åkt på mina grillor för första gången. Det var lite halt och osäkert i början men det tog sig bra, kul! Nu sitter jag hemma hos Daniel och slökollar på tv, dricker cola och äter några bitar choklad, sedan hoppas jag på skitsnack också. Linnea ringde, min fina Linnea, pratade minnen från somrarna i Norrland, grymma minnen. I morgon ses vi förhoppningsvis, kramas och fortsätter snacka mer minnen.

Det har varit en tuff förmiddag och jag har valt att sova bort det mesta av den. Messade Daniel och skrev att jag behövde en vän, för några timmar sedan ringde han. Idag är det dags ÄNTLIGEN att pröva nya skridskorna, ska bli kul med andra ord ska vi till ishallen!! Hoppas jag kan stå på benen halkade när jag skulle till bussen ... Aj ! Kanske lika bra att vara beredd på mer aj haha. Nu ska jag bege mig till ishallen .

Total däckad tjej. Sovit eller snarare försökt sova bort smärtan i huvudet, dessutom är jag övertygad om att jag haft feber också, härlig dag. Först på kvällen kände jag mig levande igen och då vart det familjen och mys i soffan, däckade dock några ggr då med men det var mysigt iaf.

En trött och bakfull tjej (bakfull på
Kaffe.....".snetädning "och huvudet värker.... Tror inte det få timmarna sömn gjorde saken bättre direkt, fy fan!) i alla fall dagens första möte avklarat och nu om cirkus en halvtimme väntar nästa möte som mer eller mindre kommer vad jag tror vara avgörande för min framtida vård, blir det behandlingshem och i så fall, när?!!

Det finns en gräns och jag har helt klart stampat i skiten... Hur korkad/knäpp är man när man seriöst är avundsjuk på att en av ens bästa kompisar har anorexi?! Dum i huvudet.... Men så kände jag här om kvällen, pinsamt Fia , pinsamt ! Riktigt jävla lågt.... Men sant....

Det gör så ont i hela kroppen men mest i själen, jag duger inte till något eller någon för den delen. Vill bara gå under jorden, gömma mig och komma tillbaka och vara en snygg smal version av vad jag var, orkar inte mer, det gör så jävla ont. Nej det är inte så enkelt... Jag vet! Dummare än så är jag inte. Men ibland önskar man att man bara tog det där klivet ....så ont , så ont .