Fiamiia

Vet att det typ bara gått ett par dagar men kunde inte föreställa mig att det skulle bli så här jobbigt! Ett jävla slagsmål med mig själv och nu är det min tur att vinna! Varje gång jag lyckas äta en normalportion är allt på väg upp och jag vill bara rymma in på toaletten men det är inte lösningen, men det är inte lätt när maten inte själv vill stanna kvar ? Och dessutom ger outhärdlig ångest som någon öppnar upp hela din kropp på ett operationsbord utan att vara nedsövd... Fuck bulimi!

Det har varit väldigt mycket känslor på senaste tiden, upp och ner minst sagt. Enda sedan mitt lama självmords försök så är det mycket som hänt, jag har känt mig bortglömd och ledsen på människor känt mig otroligt ensam... Vilket lett trots allt som hänt lett till många felaktiga metoder och rent av utbrott, jag har inte vetat vart jag haft mig själv, att tappa kontrollen eller behålla den? Jag funderar över vilket Jag gör?Jag har haft terapi som vanligt eller typ som vanligt ...först frågade han om jag vill prata om det som hänt och faktiskt svarar jag ja ... Inte för jag minns så mycket varken från tabletter eller terapi men men. Även idag hade jag terapi. Jag har satt i gång ännu en gång en kamp mot bulimin med hjälp, det finns en plan och denna första dag har varit ångestfylld som bara den, men kan väl bara bli bättre. Ikväll är det dock fredagsmys så får verkligen hålla mig i skinnet. På terapin pratade vi också om relationer blev en hel del om hur jag haft det när jag var yngre osv. Ganska jobbigt faktiskt. Det började väl egentligen med att jag inte kan se framför mig hur eller om jag någonsin blir fri från mitt självskadebeteende. Men nu har jag valt att lägga fokus på bulimin så är det bara. En sak i taget, tror det blir bäst så och kanske med lite tur enklare.

"Måste du betala för att bo på behandlingshem?=( Får du aktivitetsersättning också eller hur får du pengar? Och vad måste du betala?"

Jag måste betala för att bo här. Från början låg priset på 6800 någonting sedan tog min kommun över och betalade omvårdskostnaden som låg på 2000 eller något och ja jag har aktivitetersättning varje månad den 19 vet faktiskt inte exakt vad den ligger på men hade det svårt att gå runt men nu har jag också fått boendestöd för hyran dryga 2000 sådan jävla lättnad!

Igår hade jag finbesök av min älskade lillasyster. Var så underbart och av ren och skör lycka hoppade jag fram och kramade om henne hårt och sa att jag saknat henne, för det har jag verkligen. Riktig kvalitetstid med syster, vi sprang på stan och jag råkade visst shoppa en hel del,ops! Johanna säger att jag är en shoppoholick haha tror kanske hon kan ha rätt... Sedan efter allt shoppande blev det middag (sushi) nom nom också något jag längtat efter. Vi pratade typ non stop, hon berättade om sin tågluff och jag lite smått hur jag haft det och vad jag har för framtidsplaner... Jag hade verkligen den bästa dagen på jag vet inte hur länge.

Livets små ljusglimtar, skönt att dem inte är helt bortblåsta även fast det blåser som fan... I alla fall igår fick jag ett efterlängtat brev från försäkringskassan om att jag fått bostadstillägg så jävla skönt! Jag jobbade i köket som jag tycker hjälper tankeverksamheten att hålla sig något lugnare. På eftermiddagen blev det go kart, det var så otroligt kul, vilken fart, vilken kick, Awesome trots att ja kom sist så slog jag i alla fall min egen tid med hela tio sekunder!!

Åkte ju som jag skrev i förra inlägget till landet med två tjejer och personal, blev en mysig liten minisemester. Vi spelade kubb och sällskapsspel, kollade på film och var en tur ner till vattnet och drack kaffe vid båthuset, myyyys! Vi hade tänkt ta en roddtur men när det var dags pallade vi inte och personalen tog sig en tur själva istället och vi slappa inomhus och förberedde för mat.

Ligger i sängen och huvudet fortsätter att bulta trots att jag tagit värktabletter, sovit, värktablett igen och kräktes i hopp om att spänningarna skulle släppa men som sagt här ligger jag och kan inte tänka överhuvudtaget...har i alla fall krypt under täcket och har sex and the city rullandes på datorn och precis fått min nattmedicin, hoppas på en lugn natt då jag sov extremt dåligt i natt, nu säger jag natti natti och sneglar vidare på dataskärmen och lägger huvudet tillrätta på kudden .

Vill säga till M tack för din kommentar, den värmde i hjärtat, tack!
Annars vet jag knappt vad jag ska skriva eller vågar skriva för att inte såra någon. Mår inte alls bra just nu, riktigt dåligt faktiskt. Hade tuff terapi och då snackar vi om den att leka med döden/kanske ett rop på hjälp, tror jag är så jävla nära till desperation som man kan komma.

...Lika nära som förut. Ju närmare du kommer ju längre bort kommer jag, livet. Jag vet inte vad jag vill längre. Jag skrattar som allt vore som vanligt. Men den där jävla väggen som jag måste slå mig igenom för att börja om, på nytt, gå vidare. Jag saknar dig, ge inte upp mig för jag behöver någon som tror på mig att jag kan komma tillbaka... Snälla försvinn inte. Så nära men så långt i från. Skriver detta med en rejäl gråtklump i halsen och snart kommer dem tårarna.

När ångesten blir för mycket. Hela kroppen skakar och man får vara glad om man kan andas, såren blir fler och jag känner blodet rinna längs min arm. Ber om hjälp och får ingen... Idioti! Skit på er hela bunten!

Idag har jag prövat på något nytt och roligt. Vad undrar ni säkert? Jo jag har jobbat i köket, fick lära mig massa nytt och kommer jobba där även i morgon, så exalterad älskar att hjälpa till. Idag gjorde jag med lite hjälp den vegetariska maten, skar grönsaker, matlagning tänker ni? Jupp faktiskt! Sedan har jag dukat och fixat med disken och allmänt plock, avkopplande!

Åh idag kom det nytt vykort från min underbara syster. Hon är ute och upptäcker världen, med andra ord tågluffar med en kompis. Så söt som skickar vykort, blir lika glad varje gång! Tack älskade syster!

Vem är jag egentligen? Vart är jag på väg ... Känns lite som jag plötsligt valt helt fel väg. Känns som jag sprungit långt in i en mörk skog och inte kan hitta hem.