Can anyone see me down here
Stackars Emelie lämnade nyligen mig på mitt bästa humör, nat! Jävla piss. Kind of hopeless...så jävla mycket konstiga saker för mig, så mycket sjuka tvångstankar, så mycket sjuka tankar, wtf???
Anyway, ska snart med mitt "glada" humör möta upp lillEmma i centrum för att sedan ha en helkväll hemma hos henne. Har aldrig varit hemma hos emmapemma förut, hon bor ute på brevik, spännande. Brukar ha svårt för att åka i väg till kompisar som jag aldrig varit hos förut, och har ju framförallt stora svårigheter att komma i väg hemmifrån. Men vad gör vi? Nu kör vi! Känns inte jätte bra, humöret är way downoch tankarna svänger, känner mig bara grymt obekväm, vill egentligen bara gömma mig under en sten, goodluck! tror inte det finns så många stenar jag får plats under...jaja...of we go.
