Inga tårar
Inga tårar, inga tårar, inga tårar...
Filmen vi valde var mycket tragisk men intressant. Jag blev väldigt illa berörd av handlingen. Den handlade om en kille i typ 30 års åldern som lever tillbaka sina hemska minnen från barndommen som han förträngt, ingen lätt historia då han blev svårt misshandlad av sin far och modern gjorde inget för att stoppa detta, hon tittade bara på och lät det ske. Killen hade egen familj, en fru och en liten flicka, som lämnade honom för att han var så borta, eller inne i sina onda, förvirrade tankar om det som varit. Detta fick mig att tänka...blir man någonsin av med sina laster? Jag menar det är klart man ska ta varje dag för vad den är och gör det till det bästa man kan, men..kan ändå inte sluta tänka på hur jag har varit och hur jag blivit. Vad hände där? Hur kommer man på rätt bana igen? Hur hittar man tillbaka, hittar man tillbaka? Bam* pannkaka av mitt huvud här alltså, in i väggen.
Plötsligt står det nu stilla i mitt huvud, trots att jag vet att min mun gick i ett i natt, stackars, stackars Emma, förlåt hjärtat. Ett sådant mörker, det är inte meningen att någon ska dras in i det, det är inte okej. Då är vi där igen, vilket filmen gav mig...att våga släppa in folk, inte streta emot, inte förtränga, men hur kan man inte? Det stör mig något otroligt att det är spå lite jag minns av mitt liv, min barndom, jag minns fan INGENTING....Nej gud det var en mörk natt i natt, just nu ser jag inte ljuset.
Inga tårar...
Filmen vi valde var mycket tragisk men intressant. Jag blev väldigt illa berörd av handlingen. Den handlade om en kille i typ 30 års åldern som lever tillbaka sina hemska minnen från barndommen som han förträngt, ingen lätt historia då han blev svårt misshandlad av sin far och modern gjorde inget för att stoppa detta, hon tittade bara på och lät det ske. Killen hade egen familj, en fru och en liten flicka, som lämnade honom för att han var så borta, eller inne i sina onda, förvirrade tankar om det som varit. Detta fick mig att tänka...blir man någonsin av med sina laster? Jag menar det är klart man ska ta varje dag för vad den är och gör det till det bästa man kan, men..kan ändå inte sluta tänka på hur jag har varit och hur jag blivit. Vad hände där? Hur kommer man på rätt bana igen? Hur hittar man tillbaka, hittar man tillbaka? Bam* pannkaka av mitt huvud här alltså, in i väggen.
Plötsligt står det nu stilla i mitt huvud, trots att jag vet att min mun gick i ett i natt, stackars, stackars Emma, förlåt hjärtat. Ett sådant mörker, det är inte meningen att någon ska dras in i det, det är inte okej. Då är vi där igen, vilket filmen gav mig...att våga släppa in folk, inte streta emot, inte förtränga, men hur kan man inte? Det stör mig något otroligt att det är spå lite jag minns av mitt liv, min barndom, jag minns fan INGENTING....Nej gud det var en mörk natt i natt, just nu ser jag inte ljuset.
Inga tårar...
Kommentarer
Trackback
