Fiamiia

Jag känner mig som en smittobärare, någon som borde vara instängd där ingen kan komma för nära...som ingen vill komma för nära..ett virus som inte kan botas, ett virus som dödar smärtsamt och långsamt...

Men vet ni? mycket må vara fel och mycket må vara annorlunda och jag vet att jag är en jävla zombie typ dagligen och svår att nå fram till och mer där till, jag kämpar för att det ska bli bättre, varje dag. Men jag är fortfarande mer eller mindre människa och det är okej att komma nära, jag smittar inte, jag skadar inte, iaf inte medvetet och om jag skadar er på ngt sätt så är jag ledsen för det.