Jag kan inte låta bli att vara nervös..
Kankse till och med rädd. Om några timmar ska jag till kulturskolan för första gången på för många veckor. Den platsen som så länge varit mitt hem, min frihet det som fick mig att le, mja det är inte samma sak längre. Jag är nervös och kankse till och med rädd. Jag har ont i huvudet och magen, lite grann, jag är så sjukt nervös. Jag känner mig inte välkommen längre, jag hör inte hemma där, men jag kan inte hålla mig borta. Av ännu flera anlendingar vill och vill jag inte dit. Jag svamlar och jag vet inte vad jag vågar/kan skriva här. Jag hoppas jag fortfarande räknas, jag hoppas jag klarar det, jag hoppas jag klarar pressen, jag hoppas jag trivs i mina kläder, i mina skor, jag hoppas och jag håller tummarna att det blir något bra. Om allt ändå bara kunde vara som det en gång var, men det kommer det troligen aldrig bli, håll tummarna för mig. Om ni förstod ett ord av allt mitt svammel. Nu ska jag samla mig och gå iväg och sola tror jag innan jag kankse äter middag innan träningen...eller efter, tror jag köper en banan istället, svammel, svammel.
Så mycket att leva upp till...
