Fiamiia

Sorgligt.
Lite smärtsamt.
Sitter nu på bussen hemåt.
Lämnat extra familjen och påväg hem till familjen.
Har haft det hur bra som helst, trots allt, trots mig kankse jag ska skriva.
Lilla V har blivit så stor, dem växer så snabbt. Han kan gå nästan springa, galet.
Liten gör mig verkligen glad och inte bara han utan också hans underbar mor.
Vi har delat gamla minnen, smärtsamma men också underbar. skrattat och gråtit, ja vad säger man? På något sätt tror jag nog att ödet förde oss samman för länge sedan, massa kärlek.
Tackar allra hjärtligast för dessa underbara dagar, jag kommer igen. Snart!

Kommer sakna.