Fiamiia

Vet inte vart jag ska börja eller sluta...
Fått kontakt med min älsklings plutt som inte längre verkar arg och besviken ( även om han hade all rätt att vara det..) han har precis i alla fall påbörjart sin semester och jag är glad att ha hört i från honom, sedan är det en annan fråga när jag kommer orka/vilja träffa honom, inte så länge jag ser ut som jag gör nu, för det är ett skämt...ett stort jävla skämt, pallar inte det, jag ska känna mig snygg och nöjd innan så är det bara, för annars kommer allt gå åt helvete.

Jag sitter på Kompassen och lyssnar på radio ochs surfar lite, saknar min rumskompis. Mamma åkte precis hem, hon ska ha gäster så jag har fått lov att stanna här i helgen och även midsommarafton, men annars är det mycket permision som står på schemat, både jobbigt och skönt...tungt för mamma, som hela tiden gör sitt yttersta, men det ska nog bli bra. Hade även anhörigsamtal som jag spenderade på golvet på grund av ångest, men i vilket fall så gick det väl hyfsat bra, blir nytt vårdplans möte nästa vecka med Carema, ombud här i från och kommunen och ev. behandling på behandlingshem. Vågar dock inte hoppas för mycket, vågar fan inte hoppas något alls, för känns som jag bara kommer bli besviken. På ett sätt skulle det vara bra om permisen inte gick något vidare för då kankse dem fattar att jag faktiskt inte kan vara hemma men på samma gång så känns det inte rätt emot mamma som gör allt hon kan för att jag ska må bra. Nu blev det ett väldigt långt inlägg men känner att jag behöver ventilera mig just nu, och om inte här, vart? har även fått samtal från vad jag tror är kommunen idag, vågade inte svara töntig som jag är men fick verkligen panik...är inte så bra på det här med telefon kontakter....om det inte är mamma förstås.