Fiamiia

Anhörigsamtalet var rätt lindrigt, var jobbigt att höra på mamma och pappas oro dock. Nu är det ju dock som det är, och blir inte utskriven innan min födelsedag i alla fall, för då ska vi ha vårdplanerings möte med Carema, kul början på födelsedagen men men vårdplanering är ju viktigt för att komma vidare. De vill typ att jag ska permis i helgen också om så bara några timmar, men vet inte riktigt hur jag känner för det, känns alltid som det blir så krystat på något sätt, alla vill visa sig från sin bästa sida hemma och passa upp på mig vilket jag ogillar, gillar inte att vara i centrum. Inte bara det utan är rädd att det är ännu lättare att ge vika för rösterna hemma än här...jävla röster. Kan helt enkelt inte vara lugn...som vanligt med mig. Kankse för att jag önskar att någon kunde spränga muren runt mig, då skulle jag skrika, sparka, slå...allt vad jag hade, få ut all skit, men det är inte jag, men ibland önskar jag verkligen att det var jag. Skulle kunna skriva hur mycket som helst just nu....men det är så mycket att jag inte kan få ut det med ord, orden räcker inte till.

Now your just somebody that I used to know...