Fiamiia

Livet känns så otroligt meningslöst, hopplöst... Jag vet inte. Fick mig en fin walk of Shame i natt... Tillslut kom tårarna, meningslösheten, hopplösheten och mera tårar och blodspill och nu ligger jag här, vägen hem kändes otroligt lång... Vem är jag och vart är jag på väg? Jag försökte leva men förlorade fotfästet lika snabbt. Du bad mig att kasta mig ut och det gjorde jag. Du försöker förstå dig på mig, jag hatar när du säger att jag kan, du får allt att verka så jävla enkelt, för mig är inget bara enkelt, det är komplicerat.