Funderingar
Ingen bra kväll igår .... Låter tankarna ta över och så finns det knappt något stopp. Funderar på hur jag ska lösa saker på bästa sätt just nu, tankarna bara snurrar. Livrädd att få komma tillbaka till avdelningen, livrädd för att vara hemma och inte kunna ta avstånd från vad som är rätt och vad som är fel. Vill heller inte förlora min plats i mobiliserings gruppen då jag trivs där. Mamma säger att jag behöver sysselsättning för att hålla tankarna borta, för att inte lyssna till tvången och göra dumma saker(kräkas och skära mig...) ... Jag vet att det är fel men ändå känna det så rätt . Men skulle dem ta emot mig på avdelningen ? Jag har ju redan typ hundra mediciner... Vad skulle dem kunna göra ? Kan dem ens göra något? Måste ur allt detta destruktiva tänkande lättare sagt än gjort . Nu inväntar jag ett sms eller telefonsamtal från ledarna för gruppen i hopp om att bli klokare, men har en känslan av att det kommer få vänta tills i morgon efter gruppen eller före . Annars vill bara vara just nu, orkar ingenting , orkar inga krav... Orkar bara finnas...
