Fiamiia

Min rumskompis som alla verkar ogilla eller ha svårt för, ja hon är speciell men jag dömmer ingen, tvärtom jag försöker förstå och ta folk för vad dem är och inget annat. Igår hjälpte hon mig in på rummet då jag höll på att falla ihop, idag målade hon mina naglar, sweet! Annars är jag en vandrande zombie med noll koll på läget, helt jävla lost och de det är svårt med alla tvång mår skit...vill bara skära för det känns bättre. Saknaden efter min älskade R gör sig gärna påmind och jag vandrar omkring med hunden, precis som förr, han är bra att ha. Känner mig ledsen, inte alls kul .