Fiamiia

Vi pratar men det går långsamt. Det du verkligen har något av är tid. Frustrationen är brutal, känns som jag sprungit in i väggen och där tog det stopp . Det är väl mest det vi diskuterade idag återigen den inre kampen. Den obehagliga tystnaden när ingen vet vad man ska säga, den tystnaden som framkallar desto mer ångest. Att leva och inte bara överleva!!