Deprimerande...
Kom hem strax efter midnatt igår, så måste säga att det trots allt inte tog så lång tid, röntgen och så vidare. Sedan var det ett jävla helvete att ta sig upp till mitt rum,stentrappor = livsfarligt men tillslut kom jag till sängen iaf. Blir inget Stockholm i morgon, sucks! Skulle träffat Johanna och idag var typ alla på furivik och själv har jag hoppat fram och tillbaka mellan rummet, toan och vardagsrummet, så jävla deppigt! Tre veckor minst tar det innan det läker, inget brutet "bara" en rejäl stukning. Så tycker lite synd om mig själv... Med tanke på att detta hus enbart besår av trappor inte direkt så att vi har en hiss, bara gilla läget, så länge får jag room service vilket nästan är pinsamt men kommer man inte ner för trapporna då vad ska man göra? Eller chansen är större att jag lyckas ta mig ner men upp... Typ omöjligt.
