Fiamiia

Igår vart jag rädd för mig själv och förlorade fotfästet totalt. Idag är en ny dag med nya utmaningar, står inte på två ben men kanske ett om inte på huvudet. Ångesten är dock mycket hög och har den där jobbiga gråtklumpen i halsen, så helt stabilt är det inte. Jobbar stenhårt med maten, har kommit överens med personalen att jag är välkommen att hjälpa till i köket med diverse saker för att skingra tankarna efter och före måltiderna och även sitta kvar vid bordet i den mån det funkar. Har inte riktigt våga ta plats ännu och alltid våga be om hjälp, men försöker. Samtidigt kan man inte gå från 100 till 0 på en vecka... Det är omöjligt, men något som inte är omöjligt är att göra sitt bästa!