Tungt svammel
Helt lamslagen av all ångest. Trodde att efter allt liv igår skulle det bli bättre idag, men har vart minst lika jobbig och tung som gårdagen. Hade ett samtal med en av mina KP, Ullis och att hon och Manne min andra KP som hade pratat om att vi måste få bot på det här med självskadorna . Tycker det är jätte jobbigt för jag får den där frågan jag fått så många gånger "vad vill du? Vad kan vi göra? Hur kan vi göra? Det är bara du som kan agera" hatar de där orden men är väl medveten om att jag MÅSTE förr eller senare välja den "rätta" vägen. Känns och låter säkert enkelt ... Det är ju bara att göra det, inga ursäkter! Må så vara, men trots att jag är tjej och borde klara av två saker i taget så funkar det inte min värld, eller i min tanke men inte i mina handlingar. Pratade mycket om tvång på terapin idag och ska fortsätta på fredag igen, idag kände jag i alla fall att jag mer eller mindre hade en slags målsättning gällande terapin. Har varit som en nervös hare som hoppar omkring och inte vet om den ska gömma sig eller våga sig ut, en metafor.
