Fiamiia

Här snackar vi om 40-50 års kriser...! Men jag är 24 snart 25 och har en rejäl identitets kris. Det började igår då jag hade min DBT som alla torsdagar, ja vilken torsdag som helst men samtalet blev mer och mer obekvämt och jag kände mig avskalad, blottad och förvirrad. Jag har gjort framsteg och det är läskigt , men det är inte bara det som spökar...jag kan beskriva det som jag beskrivet det idag på "vanliga" terapi och kanske även igår minns inte, i alla fall att ta till rakhyveln/bränna mig osv. Det är liksom som min lilla bebis...som de försöker ta i från mig men jag vill inte släppa taget, för den är min och betyder allt i världen om den skulle komma till skada så skulle min värld rasera.