Fiamiia

Hade ett givande och skönt långt samtal med C igår eftermiddag där det togs upp både det ena och det andra eller egentligen ALLT! Vi pratade mycket om vad jag behöver och hur jag är. C upplever mig som en liten liten flicka som hon vill ta hand om precis som säkerligen alla andra tjejer i huset. Jag tror oftas att jag inte syns och att helt enkelt bli bortglömd och inte värt ett skit, men C  sa också eller kanske mer förklarade att vi mäter inte mående i stygn eller annat destruktivt men att det är dags att hoppa av tåget innan jag hamnar i ett djupt svart hål och det blir ännu svårare att ta sig upp. Även om det var ett jobbigt samtal så var det också givande så from, nu ska jag och C ha DBT på torsdagar. Känns läskigt men det får väl vara okej.