Fiamiia

Igår hade jag min underbara mamma här. Som jag saknat henne och hennes underbara sällskap, hennes skratt, hennes tokigheter ..... Det finns inget som kan ändra på hur mycket jag älskar henne! Hon får mig alltid att le och så är hon klok som en bok. Vi gick och fikade på rådhuset, jätte mysigt, vi satt där säkert minst en timme. Stackars lillebror har det jobbigt i skolan, precis som jag hade i hans årskurs. Precis som jag i samma årskurs som tog  kål på mig. Vill bara att han ska få må bra! Inga fler "problem" lider med lillen, barn idag är hemska. Det var där mina problem började och slutade i anorexi. Ett av alla saker vi pratade om igår. Efter en låååååång mysfika så drog vi en snabb sväng på stan och tog en promenad i solen tillbaka till Alba, jätte skönt! Diskuterade och bytte tankar med mamma angående min viktnojja och att jag vill bara träna mer och att jag vill så gärna ner 5kg till men fixar jag det? Jobbar som en tok, men mamma kommer med goda råd och det kändes bara så bra att få chansen att prata med henne om det som känns så jobbigt. Att jag mår bäst när jag cyklar eller sover. Då la hon till att jag inte jag kan ju inte sitta på cykeln 24 timmar om dygnet ... Vet faktiskt inte vad jag ska göra. Känner bara för att känna att jag existerar vill jag skära upp hela min arm men samtidigt vad hjälper det då?! Fan... Innan mamma skulle lämna mig satt vi ett bra tag i hammocken och avnjöt solen och pratade lite mer. Fick ont i magen ville inte att hon skulle gå. Gick upp och la mig somnade och vaknade inte förens vid åttamedicinen.