Fiamiia

Och troligtvis sömnlös natt. Klantade mig så jävla hårt, jag är så jävla förbannad på mig själv och kan inte klandra någon annan än mig själv och iof en gnutta dietisten, eller mycket faktiskt. Sedan gårdagens besök har jag varit i chock och närmare apatisk men ändå helt crazy. Kvällen/natten slutade med sjukhus. Plus i kanten till den underbara sjuksköterskan som tog sig tid att prata med mig och få mig känna trygghet. Hade nalle med mig och så jag väl var ihopsydd och färdig på G hemåt eller till toan så står hon med ett stort leende hållandes min nalle som jag höll på att glömma. Kramade om henne och tackade så mycket, hon var verkligen underbar!