Fiamiia

Jag sitter här med matångest men försöker eller SKA göra som jag och dietisten bestämt. Därför tog jag idag en "stor" frukost och det känns skitjobbigt! Blir en shake till lunchen. Inte känns det bättre för att jag vet att min "bundis" som jag känner mig mest bekväm med och som jag kan prata med och dela iop allt ska åka till pojkvännen och vara borta i två fucking veckor, får göra det bästa av situation. Gud vad jag känner att jag alltid är så otroligt negativ....ska försöka "rycka upp mig" men har ett HELVETE just nu då jag sumpat det jag kämpat så länge på att bli av med och lyckats ta mig tillbaka på ruta ett, men det är "bara" att fortsätta kämpa och inte ge upp! Och måste uppmärksamma hur tacksam jag är för alla som engagerat sig i mitt mående! Sjukdomen gör det svårt för mig att skilja på vad som är jag och vad som är sjukdomen.