Frustration
I'm trying so fucking hard not to hate my life right now...
Förvirring. Motivation. Rädsla. Ilska .
På ett sätt vill jag bara krypa ur mitt skin och försvinna på samma gång blir jag så jävla arg rent av förbannad varför jag? Varför blev jag och mitt liv så jävla komplicerat och varför i helvete har jag och kommer jag alltid vara mer eller mindre sjuk? På ett sätt vill jag verkligen verkligen bara ta den enkla vägen och ge upp för jag inte orkar mer. På samma gång gör ilskan inom mig att jag blir motiverad och vill bevisa att jag kan!
Känns som jag redan förlorat, vänner försvinner blir friskare och lever ett värdigt liv, vilket såklart glad för deras skull. Själv börjar tvivla på att jag någonsin kommer kunna ge mig själv den tillfredställesn. 
Kommentarer
Postat av: Mamman
Du kan......jag vet att du kan. Vänner kommer, vänner går men några består faktiskt för alltid.......och om inget annat så finns vi, familjen, här. Alltid. Kom igen - du kan! Fram med det där jävlar anammat som du har i massor. Vi kan ringas senare ikväll! :) puss
Trackback
