Fiamiia

Det är och har varit en av den tuffaste månaderna i mitt liv. 

Blod,stygn, tabbletter massor av tårar mycket hat och ilska samt en jävla massa missförstånd och så mycket sjukhus ....föööööör mycket! Jag har fått ta en jävla massa skit, det har brytigt ned mig med ord och uppläxningar en efter en. Tårarna har verkligen sprutat som aldrig förr och jag har varit så otroligt förbannad och arg och besviken. Jag vågar inte längre öppna käften allt för mycket utan försöker anpassa mig trots ilskan och förvirringen. Men att få veta att man är självisk och bara pratat om sig själv och mer därtill...det känns! Och låt oss säga att jag haft mina funderingar kring hur de faktisk jobbar och beter sig här. Många funderingar! Ett visst lugn har lagt sig efter allt drama med ett flertal samtal framförallt. Om detta handlade om typ en fotbolls match så har jag fått rött kort och varit avstängd resten av säsongen.