This is me!
Jag funderar på en kommentar som jag
fick för bra länge sedan nu... Men kan inte låta bli att fundera. Speciellt inte när människor vi älskar och värnar om försvinner ur våra liv alldeles för tidigt.
Kanske var denna tjej bara nyfiken, eller inte förstod hur min bulimi påverkat min kropp vad jag gjort mot mig själv på egen handling . Eller är det så att jag måste vakna upp och ta ansvar för mitt liv? Men hur ska jag klara det när det enda jag gör är att trycka ner mig själv? Men en sak är ändå säkert som kanske många har svårt att förstå då psykisk ohälsa är så jävla tabu, trots att säkerligen mer än 50% lider av depression i detta land!
Jag har inte valt att leva detta liv jag har inte valt att vara sjuk, jag vill också kunna leva. Istället är jag sjuk snart fyllda 25 och bor på ett behandlingshem och är långt i från frisk. Fast iof har jag en tendens att "vilja" veta att jag är sjuk för det förklarar så mycket och ibland vägrar jag att förstå. Det här var inte livet jag önskade mig. Jag är trubbel för alla. Vill inte att folk ska vara oroliga och "offra" sig för mig, jag vill ha förståelse.
Jag vill ha ett normalt liv ,minst en liten knodd och ett roligt jobb där jag trivs och tjänar bra med pengar och åtminstone bo i en lägenhet och helst vara gift.
Men här är jag och undrar vad är livet?! Egentligen... Jag har ingen aning. 
Kommentarer
Trackback
