Fiamiia

I söndags hade jag en helt underbar dag med en helt underbar kille. Vet inte bäst hur jag ska beskriva hur dagen/kvällen kändes jo kanske för bra för att vara sant. Jag fick leka fotomodell och S terroriserade mig med kameran , men oj vilka fina bilder det blev! Förutom det pratade vi massor i början var jag blyg för kunde inte få bilden av hans fina ansikte ur mitt huvud som snurrade typ snurrade tusen ggr om. Jag slog mig ner i köket medan karln lagade mat åt mig/oss och vi tjöta på sedan satte vi oss i varsin soffa och jag var helt kaos inombords. Han gjorde verkligen allt för att jag skulle stå i centrum och må bra, det blev mycket Goa skratt och MASSA mys. Han satte sig bakom mig och pillade med mitt hår vilket var så otroligt lugnande och skönt sedan tog han mer eller mindre min hand och efter ett tag bad han mig ställa mig upp och så höll han om mig hårt han doftade gudomligt och av någon konstig anledning började jag nästan gråta. Trygghet? Kanske! Han är så himla fin....men sedan kommer det där MEN  och då är det självklart så att gubbfan inte känner att han vill ge sig in något förhållande just nu utan måste jobba med sitt eget, vilket jag respekterar men mitt undermedvetna vill så ha honom. Ni vet känslan man känner att för varje steg, ord allt han gör om det så är laga mat eller vad som helst och man vet att man inte ska ha några förhoppningar och motvilligt ändå har det...ja där hamnade jag. Men inte brydde jag mig om regnet när jag traskade hem från station nej jag gick och smålog och tom. Fnittrade för mig själv. Idag ska jag träffa karln igen och minst en puss ska jag få det har han lovat men han är en jävlans retsticka så jag vet inte, känner mig lite nervös.....!