Fiamiia

Händer så otroligt mycket här hos mig att jag inte själv hänger med. Faktiskt en hel del positiva saker....18november har jag lyckats vara skadefri i ett halvår!! Då ska jag och min therapeut gå på äventyrsbad tillsammans för att fira. Det bubblar tusen känslor inom mig. Jag kämpar så jävla hårt och jag drabbas av panik och allt håller på att gå åt helvete, skitjobbigt är det! Varje dag är en kamp. Men får inte glömma att Sedan känner jag mer hemma i huset igen och är som en liten skitunge som fått godis haha. Har ju träffat S. i ca en månad, vi umgås,myser,pratar och diskuterar, (är kanske lite småförälskad men det är en hemlis..sch!) vi har all tid i världen för att skapa något vi trivs i båda två och att ta det lugnt är det viktigaste. Blev lite ivrig sådär men nu är jag förhoppningsvis med på samma bana och där är "vi". Det är lite så här det ser ut kanske skaffat iaf ett litet liv utanför Albas dörrar, överhuvudtaget ett liv. 
Han är söt när han sover...haha han skulle döda mig om han visste jag la upp den här bilden...skitsamma! :)