Fiamiia

När vi först kom så kramade jag om henne rejält och självklart skulle vi leka i sanden. Det gjorde vi en kort stund innan det var dags för lunch som bestod av tre olika sorters pajer. Jag viskade lite försynt i mammas öra att jag nog tagit medicinen för sent (eller så här in efterhand så hade jag troligen ångest deluxe) kände mig iaf vimmelkantig och mamma sa att jag skulle sätta mig ner så då gjorde jag det och mamma fixade mat till mig. Sedan ville busungarna så gärna att jag skulle vara med och leka och Alice ville inte lämna mig sötnos...det vart lite mycket men Helen styrde upp och sa att dem skulle lämna mig i fred och inte glömma att jag faktiskt är vuxen! Tillslut gick jag med på att bada lite riskabelt med nya tatueringarna men det var så skönt! Varmt rent av :) ville bada mer men tänkte på tatueringen. Så gick och bytte kläder efter att ha lekt med Alice en kort stund i strandkanten. Plötsligt blev himlen snabbt svart så vi förflyttade oss in. Det vart bara en skur men middagen låg på grillen typiskt. Hur som helst satt jag Helen och mamma med varsit glas rosé och pratade om diverse saker bland annat psykisk ohälsa, Alexander hat nyligen blivit diagnostiserad med asberger. Så vi hade en del att prata om, riktigt mysigt! Sedan sken solen igen och det var dags att äta. Jag åt ju bara kött och sallad men blev nog för mycket för mitt eget bästa. Sedan gick jag mamma och Helen och lämnade disk innan vi gick upp till stugan. Mamma försvann ner med fikat och jag och Helen råkade fastna i stugan och prata om våra liv såg ut just nu och hur vi kan stötta varandra! Började prata om mamma och fick dåligt samvete såklart men jag hade ju för en gångs skull vågat säga att jag fått mamma henne (dock på telefon för X antal månader sedan) har aldrig velat öppna mig vad det gäller min familj för jag känner mig så dålig och orättvis. Men nu har detta ämne just mamma varit på tapeten ganska länge på terapin. Känner mig som en hycklare...urs. 

Nej ni nu börjar mina handleder tröttna på att skriva så vi hörs och kanske syns kära läsare (haha jag är patetisk)