Fiamiia

Här ligger jag i min säng och det är snart dags att sova. Gråtklumpen pressar jag tillbaka och huvudet värker både fysiskt och psykiskt. Jag försöker och jag vill lyckas, måste lyckas. Jag saknar vänner och är extremt beroende av närhet, istället för mitt mummel som är det enda som kommer ur min mun. Nu är inte mörkret långt borta, det har redan kommit. Jag är helt slut. Jag mår illa och längtar efter godis. Ja så är det..